”Om det skall ske någon förändring får man föreslå muslimerna att uppdatera sin hundsyn. Känner man till att vi idag har EU-certifierade vovvar som är något helt annat än medeltida byrackor?”

Detta som reaktion på att muslimerna känt sig extra kränkta av att Muhammed ritats just som en hund. Lars Vilks svarar på frågor direkt på Svenska Dagbladets hemsida. Lars Vilks berättar också om hur han fick idén med Muhammed just som hund.

Jo, det kom sig att jag blev inbjuden till den lilla konstutställningen ”Hunden i konsten” i det värmländska Tällerud. Och mitt bidrag, det var förväntat att mitt inslag skulle vara lite annorlunda, blev profeten som rondellhund vilket jag fortfarande tycker är en rätt skojig idé förutsatt att man har humoristisk sans. Men jag vet att alla inte har det. Men utställningen var en liten sak och för konstintresserade. Längre än så gick inte planerna.

Och i och med den islamistiska reaktionen kan man idag se Lars Vilks rondellhund i praktiskt taget varje del av världens hörn. Ett ödets ironi att det är muslimerna själva som bidragit till att sprida rondellhunden från den lilla lantliga byn till världens miljonstäder. Hade muslimerna bara blundat och inte börjat hota hade Muhammed aldrig ”vanhedrats” så mycket som han nu gjort.

SvD PI1 PI2

Flera intressanta aspekter lyfts fram i den ledare ingen journalist velat skriva under, förmodligen av rädsla för muslimska repressalier. Plötsligt blir det uppenbart varför media så länge varit ovilliga att kritisera islam och islamism. Man konstaterar att den islamistiska kampen mot yttrandefriheten numer också sker i domstolar i vad som kallas libel tourism, förtalsturism. Rika muslimer stämmer tidningar, journalister och författare som man anser kränker Islam på ett eller annat sätt, i syfte att skrämma dessa till tystnad. Problemet är framförallt stort i Storbritannien. Muslim Public Affairs Council Ireland gjorde igår följande uttalande:

”Saudiska advokater har framgångsrikt fört talan mot en tidning för att ha publicerat de smutsiga karikatyrerna, vilket visar att bra jurister kan åstadkomma viss nytta. Muslimer borde samla sina ekonomiska resurser och försöka stämma alla dem som vanhedrar profeten och islam. Några få högprofilerade fall och klara segrar skulle försäkra att de som försöker förtala blir rättmätigt avskräckta.”

Det blir allt mer uppenbart att någon moderat Islam finns inte, respektlösheten för den västerländska kulturen och yttrandefrihetsprincipen genomsyrar hela Islam. Det flerhundraåriga europeiska upplysta kulturarv vi ärvt ifrån antiken, via renässansen, vidare in i upplysningsepoken och vår humanistiska tidsålder utmanas ständigt av Islams krav på total underkastelse. Svenska Dagbladet skriver vidare att detta redan är ett problem inom andra ljusskygga verksamheter än just Islam.

”Klagandevänlig lagstiftning, höga skadeståndsbelopp för förtal, domstolar som ofta anser sig ha jurisdiktion samt svindlande höga kostnader för juridiskt biträde gör Storbritannien perfekt för oligarker, organiserad brottslighet och rika affärsmän som vill straffa författare och journalister oavsett styrkan i deras sak.”

Och där sitter fullträffen, Svenska Dagbladet har placerat ideologin Islam i den grupp där den hör hemma. Bland oligarker, den organiserade brottsligheten och samvetslösa affärsmän. Låt oss nu tillsammans ta avstånd ifrån Islam jämte alla andra förslavande ideologier, religiösa eller icke-religiösa. Låt oss nu en gång för alla placera den militanta medeltidsideologen Muḥammad ibn ‘Abdullāh jämte andra hänsynslösa härskare som Joseph Stalin och Adolf Hitler. Det finns ingen moderat form av Nationalsocialism, det finns ingen moderat form av Kommunism, det finns ingen moderat form av Islam.

Relaterade länkar:

AB1 AB2 AB3 AB4

EP1 EP2

PI

SvD1 SvD2 SvD3 SvD4

Vem är Isabelle Reimoret?

Någon ifrån Politiskt inkorrekt som kallar sig Peter har hört av sig och gett följande kommentar till varför Bernt Hermele uppges som ägare till domänen. Jag återger hela hans kommuniké nedan:

”Vi försökte rega domänen förra året hos PRQ men då var den upptagen. Någon hann före oss. Den personen tog senare kontakt med oss och var villig att hyra ut domänen för en symbolisk summa. Vi gick med på det. Framförallt har ingen i redaktionen någon formell koppling till registreringen så det var av säkerhetsskäl vi vägde in som en fördel.

I januari tog den oseriöse Realtids-journalisten (Bernt Hermele, red anm) kontakt med oss för en intervju. Han ville veta allt om PI och oss. Vi svarade på frågor per mail. När sedan artiklarna kom hade han ändå uppgivit felaktigheter mm.

Bland annat hade han i sin iver att kartlägga oss gjort en whois att webhotellet PRQ (alltså grundarna till Pirate bay) ägde domänen. På något sätt fick han för sig att Gottfrid Swartholm, delgrundare till webhotellet och Pirate Bay, också var med och drev PI eller stödjer oss. Så är icke fallet. Det är endast ett webhotell för vår domän. PRQ såldes f ö 2009 och drivs av andra.

Vi postade ett genmäle som förklarade i detalj hur det låg till. Och som straff för att Hermele pekade ut Swartholm har PRQ själva ändrat på all whois-info och sarkastiskt anger Hermele som ägare till PI samt piken med att göra sin research. Vi visste inte om den ändringen förrän nyligen. Och vi tycker det är ganska kul så det låter vi vara.”

Han hänvisar även till följande PI-artikel:

http://politisktinkorrekt.info/2010/02/01/intervju-med-pi-i-affarstidningen-realtid-replik-fran-red/

Politiskt inkorrekt (PI) är en alternativ och kontroversiell mediablogg/nyhetsförmedlare som drivs av en grupp anonyma bloggare. En tongivande individ kallar sig Isabelle Reimoret, och det var om henne jag skrev min ursprungliga artikel. Vissa har pekat ut Sverigedemokraterna (SD) och partimedlemmen Martin Kinnunen som huvudmän för sidan, både PI och SD har däremot kategoriskt förnekat att SD har någonting med sidan att göra. Andra pekar ut Bernt Hermele som förlorade sin mor i en självmordsattack i Israel och därför ska ha startat bloggen för att få uttrycka sin avsky mot muslimer. PI dementerar nu alltså även denna uppgift.

De får ytterligare en chans att säga ”titta hur de behandlar er här”. Vilks har försvagat alla de muslimer som slåss för yttrandefrihet och demokrati.

Förmodligen helt ovetandes om det själv påvisar hon på samma gång vilken avart ideologin och religionen Islam är. Om man känner ett behov av att ta till vapen pga att den egna religionen blivit angripen, säger det då inte mer om den egna religionen än om den som angriper? Tänk om kristna hotade med militanta åtgärder i Sverige varje gång någon kritiserade eller yttrade en negativ uppfattning om kristendomen? Tänk varje gång den kristna guden eller Jesus hånats i olika sammanhang. Stockholm skulle bokstavligt talat brinna dagligen av briserande bilbomber. Nu brinner Stockholm i och för sig ganska ofta ändå, men då är det militanta muslimer och vänsterfascister som står för attentaten.

Jag försvarar inte Vilks rondellhundar, det kanske chockar många som läst min blogg och vet att jag sympatiserar med Sverigedemokraterna. Men jag försvarar faktiskt inte Vilks och tänker inte publicera vare sig hans hundar eller Muhammed-karikatyrerna här. Jag anser att man ska respektera all religion. Det är inte samma sak som att religion inte får kritiseras, men att utmåla Muhammed som hund eller hänga upp bögporrbilder av Jesus i kyrkan (Ecce Homo) är ganska grova påhopp på dem som vördar dessa personer som profeter eller gudomligheter.

Men! Jag förespråkar heller inget generellt förbud mot att göra vare sig Muhammed-karikatyrer eller bögporr med Jesus, det är upp till var och en att avgöra om och var en eventuell gräns går. Personligen anser jag att om man inte tror på Allah eller Jesus bör man ändå kunna klara av att respektera dem som valt att göra just detta. Alla har rätt att få tro på sin religion och att respekteras för detta, oavsett om denna religion är ateistisk eller teistisk. Om någon ändå inte klarar av att visa respekt för den egna religionen har man som religiös fortfarande inte rätt att hämnas genom hot, våld eller egna kränkningar. Det gäller muslimer, kristna, hinduer, buddhister, judar och ateister. Det gäller även socialdemokratiska muslimer.

AB1 AB2 AB3

Barometern

Dagen

Dagens Media

GP1 GP2

HD1 HD2

DN1 DN2

EP1 EP2 EP3 EP4 EP5

Laholms Tidning

Norra Skåne

PI

Skånskan

SMP

SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5

Sydsvenskan1 Sydsvenskan2

Länkar:

DN1 DN2 DN3 PI SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 SvD5

Är alla muslimer terrorister, är alla muslimer våldsamma, vill alla muslimer döda? Nej. Åtminstone känner jag en och annan muslim som jag skulle vilja beskriva som raka motsatsen. Å andra sidan är ingen av dem särskilt aktiva utövare av den religion som för dem blivit mer av ett kulturellt arv än en religion. Men för alltför många finns det islamistiska våldsbudskapet där, även i Sverige, och Islam har en våldsam historia.

Islam spreds över den arabiska halvön och genom norra Afrika med våld. Själva ordet Islam betyder underkastelse, underkastelse eller döden, många valde döden. Inte förrän man nådde det då kristna Turkiet och sedan man dessutom erövrat södra halvan av Spanien tog det stopp. Européerna gjorde motstånd och vägrade underkasta sig Allah. Spanjorerna och portugiserna kämpade i sju hundra år för sin rätt att få tro på den kristna guden, slutligen år 1492 gav morerna upp och lämnade den iberiska halvön. De i våra dagar så kritiserade korstågen initierades för att rädda Turkiet, det hjälpte inte, Turkiet föll och islamiserades.

Mustafa Kemal Atatürk var en turkisk statsman i början av förra seklet som idag av många hyllas som nationalhjälte. Han insåg tidigt vilken destruktiv effekt Islam hade på det turkiska samhället. Han ville modernisera landet, skapa en sekulär stat och ta avstånd ifrån islams inflytande. Hans rädsla för Islam var så stor att han tog initiativ till att ändra det turkiska skriftspråket, från att ha använt arabiska tecken till att istället skriva språket med västerländska tecken. På det sättet skulle det vara svårare att predika Koranen och de muslimska lärorna i landet. Folk skulle helt enkelt inte kunna förstå och läsa dem.

Sedan 70-talet blåser islamistiska vindar över världen, Iran blev en teistisk islamistisk stat 1979. I Turkiet på 80-talet började allt fler kvinnor bära slöja, det gick så långt att man införde slöjförbud på universiteten. Allt för att motverka en islamiserande trend man såg som starkt destruktiv, en otänkbar åtgärd i Sverige. I Afghanistan kunde kvinnor gå runt i kort kjol och tight blus på 70-talet, under talibanregimen var det otänkbart att en kvinna ens visade ansiktet på offentlig plats och även om det blivit mindre strikt är det långt ifrån 70-talets liberala miljö.

I Sverige debatterar vi inte de här frågorna, få svenskar känner till historien. Vi får inte ta upp den här, vi lägger locket på. Mona anklagades nyligen i Expressen för att ha svikit alla de tusentals invandrarkvinnor som lever under daglig terror och förtryck. Hedersrelaterat våld tigs ihjäl, det är en icke-fråga, Monas outtalade strategi. Genom att tiga ihjäl problemen så försvinner de, åtminstone slipper man kavla upp ärmarna och ta tag i dem. Den höga prislappen för denna politiska inställning får de som är mest utsatta betala. Det är farligt att peka på Islam som religiös ideologi, det försvinner i termer av att all religiös fundamentalism är farlig. Så pekar man hellre lite svepande på rörelser som Livets Ord och Jehovas Vittnen när man menar att dessa är precis lika hemska som talibanerna och Al Qaeda. Allt för att undvika den brännande men ack så viktiga sakfrågan. För vissa blir prislappen för denna politiska inriktning allt för hög, de får betala Monas politik med sina liv.

Därför har man allt sedan allierade trupper besegrade Hitler 1945, inte minst i Sverige, försökt utmåla de fascistiska och nazistiska ideologierna som högerideologier. Detta trots deras inneboende vänsteregenskaper, blodröda fanor, stark statsmakt, begränsad eller ingen privat sektor, inskränkningar av åsiktsfriheten mm mm. Långt ifrån liberalism. Få har protesterat när en liten grupp vänsterextrema försökt skriva om historien, förmodligen tog ingen dem på allvar. Sedan kom 60-talet, vänstervågen, journalisthögskolan som i folkmun kallades kommunisthögskolan, och historieomskrivningen fick fäste i den statliga televisionen och på nyhetsredaktionerna. Idag är det ytterst få som reagerar på att man kallar fascismen en högerideologi.

Antisemitismen och vänsterfascismen marscherar hand i hand. Idag är antisemitismen starkare i Sverige än på länge, inte minst i Malmö där Ilmar Reepalu gått ut och kallat judarna en varböld, ett språkbruk hämtat ifrån, just det, Hitlers lilla handbok Mein Kempf. Och Mona har gått ut och försvarat sin partikollega, det är en ickefråga i de socialdemokratiska leden, antisemitismen får inte ifrågasättas. På Svenska Dagbladets hemsida kan man idag läsa chockerande åsikter om det judiska folket. ”Juden skall ut ur Sverige!”, ”Jag tror planen är att ta in muslimer i tillräckligt antal för att de i sin tur skall rensa upp judarna”, ”Juden är en parasiterande amöba.”, ”Dags att syna juden i sömmarna! Bra Reepalu, du har folket bakom dig.”

Och på högersidan är det tyst, kusligt tyst. Den enda etablerade politiker som vågat kritisera antisemitismen lite försiktigt är Göran Hägglund, men han blev utskälld av Mona Sahlin redan innan han pekat ut vänstergrupper och muslimer som de skyldiga. Mona blev upprörd, antisemitismen ifrågasätter man inte, den är en del av vänsterpolitiken, den får man med paketet om man lägger sin röst på henne.

Det finns, vilket skrämmer, endast ett parti som tydligt tagit avstånd ifrån det ökande våldet mot judar i Sverige, och det är Sverigedemokraterna. Alla andra partier lägger locket på, eller tittar lite nervöst åt annat håll. På mediasidan ser det likadant ut, Dagens Nyheter och det av tradition judefientliga Aftonbladet försöker hålla låg profil i frågan. Ingen vill bli anklagad för att ställa krav på militanta vänstergrupper eller muslimska invandrare, ingen vågar avkräva dem respekt gentemot de judar som bor och har bott i Sverige i hundratals år.

Relaterade artiklar:

PI

SvD1 SvD2

Det finns, skamligt nog, endast ett parti med chans på riksdagsplats efter höstens val som har rättsväsendet som prioriterad fråga. Ett enda parti som aktivt vill arbeta för att bryta trenden och få ned brottsligheten. Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraterna skiljer sig också avsevärt ifrån de andra Riksdagsaspirerande partierna ifråga om brottslighet bland sina egna förtroendevalda. Tvärtom vad media ofta velat påskina är en genomsnittlig sverigedemokratisk kandidat bara hälften så brottsbelastad som kandidaterna för något av de etablerade partierna. Detta blir också ämnet för min helgartikel på lördag, missa inte den artikeln. För att läsa tidigare artiklar klicka på ”artiklar” i menyn uppe till vänster.

Läs hela rapporten på följande länk:

Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet

.

Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet

RAPPORT 2005:17

.

……………….. sidbrytning ………………..

.

Brå – centrum för kunskap om brott och åtgärder mot brott

Brottsförebyggande rådet (Brå) verkar för att brottsligheten minskar och tryggheten ökar i samhället. Det gör vi genom att ta fram fakta och sprida kunskap om brottslighet, brottsförebyggande arbete och rättsväsendets reaktioner på brott.

.

……………….. sidbrytning ………………..

.

Denna rapport kan beställas hos bokhandeln eller hos
Fritzes Kundservice, 106 47 Stockholm. Telefon 08-690 91 90,
fax 08-690 91 91, e-post order.fritzes@nj.se
Produktion:
Brottsförebyggande rådet, Information och förlag,
Box 1386, 111 93 Stockholm. Telefon 08-401 87 00, fax 08-411 90 75,
e-post info@bra.se
BRÅ på Internet www.bra.se
ISSN 1100-6676, ISBN 91-38-32228-5
Författare: Peter Martens, Stina Holmberg
Omslag: Britton & Britton
Tryck: Edita Norstedts 2005
© Brottsförebyggande rådet

.

……………….. sidbrytning ………………..

.

.

Innehåll

FÖRORD   5

SAMMANFATTNING   7
Diskussion   10

INLEDNING   14

TIDIGARE STUDIER   16
Internationella studier   16
Svenska studier   17

DENNA UNDERSÖKNING   22
Speglas faktiska skillnader i brottslighet?   22
Rapportens frågor   27

DEN ANMÄLDA BROTTSLIGHETEN ÅREN 1997–2001   28
Det faktiska antalet brott är större än antalet polisanmälda brott   28
De polisanmälda brotten är fler än misstänkta personers brott   28
Brottsligheten bland misstänkta med svensk respektive utländsk bakgrund   29
Hur fördelade sig alla polisanmälda brott på personer med svensk och utländsk bakgrund?   30

OLIKA GRUPPERS RISK ATT VARA REGISTRERADE FÖR BROTT   33
De flesta är inte registrerade för brott   33
Utrikes födda är oftare registrerade för brott än de som är födda i Sverige   33
Jämförelse med resultaten i Brå:s förra studie   34
Är de observerade överriskerna höga?   35
Grupper från vissa ursprungsområden är mer överrepresenterade än andra   35
Invandring i tidig barndom en skyddsfaktor mot brottslighet   38
Överrisker efter standardisering med avseende på vissa demografiska variabler   39

ÖVERRISKER FÖR OLIKA BROTTSTYPER   41
95 procent av utrikes födda är inte misstänkta för vare sig tillgreppsbrott eller våldsbrott  42
”Invandrarnas barn” är oftare registrerade för typiska ungdomsbrott   42
Högre överrisker för vissa brott än andra   43
En del skillnader i överrisker mellan könen   45

REFERENSER   47

BILAGOR   51
Bilaga 1. Kodning av bakgundsvariablerna   51

.

……………….. sidbrytning ………………..

.

Bilaga 2. Begränsningar i möjligheterna att jämföra resultat från Brå:s båda studier   54
Bilaga 3. Vistelsetid, ålder vid invandring och andelen misstänkta bland utrikes födda   58
Bilaga 4. Tabeller   61

ENGLISH SUMMARY   70

.

……………….. sidbrytning ………………..

.

.

Förord

Det har gått nästan tio år sedan Brå publicerade uppgifter om svenskars och invandrares registrerade brottslighet i rapporten Invandrare och invandrares barns brottslighet – en statistisk analys (Brå-rapport 1996:2). Studien som presenteras i den här rapporten är en uppföljning av den rapporten. Ett syfte med rapporten är att få en bild av hur invandrare och svenskar skiljer sig åt i den registrerade brottsligheten i dag. Sedan uppgifterna, som låg till grund för den förra studien, samlades in har det svenska samhället genomgått en ekonomisk kris som bland annat resulterat i en ökad konkurrens om jobb på arbetsmarknaden. Parallellt med denna utveckling har antalet invandrare från krigsdrabbade länder både inom och utom Europa ökat kraftigt. De utrikes födda som bosatt sig i Sverige under 1990-talet har därför haft särskilt svårt att etablera sig i det svenska samhället. Det finns all anledning att förmoda att bilden av brottsligheten bland svenskar och invandrare förändrats en del sedan förra studien.
. . En del kritiker har ifrågasatt nödvändigheten av en ny undersökning om brott bland svenskar och invandrare och menar att den är till mer skada än nytta. Det finns en risk att uppgifter rycks ur sitt sammanhang och presenteras på ett sätt som förstärker ett vi- och dom-tänkande. Sådana farhågor får man inte nonchalera. Brå har dock gjort bedömningen att en kunskapsbaserad bild av svenskars och invandrares brottslighet är bättre än en bild som är grundad på gissningar och personliga uppfattningar. Avsaknad av aktuella fakta om brottsligheten bland utrikes födda och deras barn underlättar att myter skapas och befästs. Om den registrerade brottsligheten visar sig vara påfallande hög i några grupper av utlandsfödda så försvinner inte problemen om man inte belyser dem och talar öppet om dem. En korrekt bild av problemens omfattning och utveckling torde i stället vara den bästa grunden för att analysera förhållandena och förbättra alla invånares förutsättningar att fungera väl i Sverige, oavsett etnisk härkomst.
. . Syftet med Brå:s projekt om brott bland svenskar och invandrare är att med vetenskapliga analysmetoder undersöka hur ”svensk och utländsk bakgrund” tillsammans med andra sociala faktorer bidrar till att förklara registrerad misstänkt brottslighet. Rapporten som här presenteras sammanfattar svenska och internationella undersökningar på området. Vidare presenterar och diskuterar rapporten några grundläggande uppgifter från ett omfattande statistiskt material. De redovisade resultaten belyser främst sådana frågor som tas upp i den allmänna debatten om invandrare och brott och som Brå får många frågor om.
. . Rapporten har författats av docent Peter L. Martens, verksam vid Brå, och enhetschef Stina Holmberg. Underlaget till rapporten har tagits fram av Peter Martens och redigerats av Stina Holmberg. Rapporten har vetenskapligt granskats av professorerna Jerzy Sarnecki vid Stockholms universitet och Sten Höglund vid Umeå universitet. Värdefulla synpunkter har lämnats av professor Eckart Kühlhorn och docent Henrik Bachner.

.

5

.

Postumt riktas ett särskilt varmt tack till Jan Ahlberg, tidigare enhetschef på Brå, för stöd och värdefulla synpunkter under arbetets gång.

Stockholm i december 2005
Jan Andersson                              Stina Holmberg
Generaldirektör                            Enhetschef

.

6

.

Sammanfattning

Syftet med denna studie är att uppdatera den bild av invandrares registrerade brottslighet som presenterats i tidigare forskning. I första hand har avsikten varit att jämföra resultaten från Brå:s förra studie med resultat från motsvarande data från senare år. De senaste tillgängliga uppgifterna om personer som är misstänkta för brott med svensk respektive utländsk bakgrund och sträcker sig fram till och med år 1989. Sedan dess har närmare 300 000 flyktingar kommit till Sverige. Även antalet personer födda i Sverige med en eller två utrikes födda föräldrar har ökat. Samtidigt har 1990-talets lågkonjunktur inneburit ökade svårigheter för dessa grupper. Andelen av dem som var arbetslösa och beroende av socialbidrag ökade, liksom boendesegerationen.
. . Det är mot denna bakgrund som Brå har funnit det motiverat att studera i vilken utsträckning personer med utländsk bakgrund är registrerade som misstänkta för brott. Den brottsperiod som belyses är femårsperioden 1997–2001, det vill säga tolv år efter den period som Brå studerade förra gången (1985–1989). Studien avser endast personer som var folkbokförda i Sverige under perioden, inte personer som endast tillfälligt vistades i Sverige.

BILDEN FRÅN TIDIGARE SVENSKA STUDIER
Tidigare svenska studier om invandrares brottslighet har visat att de som är födda utomlands har högre registrerad brottslighet än de som är födda i Sverige. I Brå:s studie från åren 1985–1989 var resultatet att det var dubbelt så vanligt att utrikes födda personer var registrerade för brott jämfört med personer som var födda i Sverige av två svenskfödda föräldrar. Även svenskfödda med en eller två utrikes födda föräldrar var oftare registrerade för brott än de med två svenskfödda föräldrar. Det var 1,5 gånger vanligare att de var registrerade som misstänkta för brott.

INTERNATIONELLA STUDIER GER DELVIS ANDRA RESULTAT ÄN SVENSKA
De flesta nutida internationella undersökningar om registrerad brottslighet visar, liksom de svenska studierna, att utrikes födda i större utsträckning tenderar att vara registrerade för brott än inrikes födda. Men det finns äldre amerikanska studier som visar det motsatta, nämligen att personer som invandrat till ett nytt land tenderar att begå brott i mindre utsträckning än inrikes födda med två inrikes födda föräldrar.
. . En annan aspekt som internationella undersökningar särskilt uppmärksammat är brottsligheten bland dem som är födda i det nya landet och har en eller två utrikes födda föräldrar. Den generella bilden som dessa studier ger är att denna grupp i större utsträckning är registrerad för brott än både de utrikes födda och inrikes födda av två inrikes födda föräldrar.
. . Vid tolkningen av dessa resultat lyfts ofta fram att en del barn till utrikes födda, som växer upp i det nya samhället, slits mellan två kulturella världar. De upplever dessutom ofta sin situation och sina framtida möjligheter

.

7

.

som mer begränsade än jämnåriga med inrikes födda föräldrar, vilket kan leda till att de blir frustrerade och alienerade.

MAJORITETEN AV DEM SOM REGISTRERATS FÖR BROTT
ÄR FÖDDA I SVERIGE AV SVENSKFÖDDA FÖRÄLDRAR
Brå:s studie omfattar samtliga folkbokförda personer i Sverige som var 15 – 51 år år 1997. Det rör sig om cirka 4,4 miljoner individer. Närmare 60 procent av de nästan 1 520 000 brotten som dessa personer var registrerade för under perioden kan hänföras till personer födda i Sverige av två svenskfödda föräldrar. Nästan en fjärdedel av brotten är registrerade på utrikes födda och närmare 20 procent på svenskfödda personer med en eller bägge föräldrarna födda utomlands.
. . Brå har, med utgångspunkt från detta, försökt skatta hur samtliga anmälda brott fördelar sig på olika grupper. Bilden förändras då något, främst eftersom även de brott som begåtts av personer som inte är folkbokförda i Sverige kommer att inrymmas. Denna grupp beräknas svara för 7 procent av de anmälda brotten under perioden. Det är en ökning från 3 procent i Brå:s förra studie.

DE SOM ÄR FÖDDA UTOMLANDS ÄR OFTARE REGISTRERADE
FÖR BROTT ÄN SVENSKFÖDDA PERSONER
De allra flesta i de studerade grupperna är inte misstänkta för något brott alls under den studerade femårsperioden Det gäller oavsett etnisk bakgrund. Andelen i de olika grupperna som inte är misstänkta för något brott alls, varierade mellan 88 och 95 procent.
. . Andelen som är misstänkta för brott är dock högre bland dem som är födda utomlands eller har en eller två utrikes födda föräldrar, jämfört med dem som är födda i Sverige av två svenskfödda föräldrar. Det är två och en halv gånger så vanligt att utrikes födda är registrerade som misstänkta för brott jämfört med svenskfödda personer med båda föräldrarna födda i Sverige. De har alltså en ”överrisk” på 2,5. För dem som är födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar är det dubbelt så vanligt som bland svenskfödda personer med båda föräldrarna födda i Sverige. Deras ”överrisk” är således 2. Bland dem med en svenskfödd och en utrikes född förälder är risken 1,4 gånger större. Det mönster som framträdde i Brå:s förra studie, nämligen att risken att vara registrerad för brott var lägre bland ”invandrarnas barn” som var födda i Sverige än bland dem som själva hade invandrat till Sverige, visar sig således även i den nya studien.

HÖGRE ÖVERRISKER FÖR VISSA BROTT ÄN ANDRA
Bryter man ner materialet på olika brottstyper är andelen misstänkta i varje grupp avsevärt lägre. Andelen utrikes födda som är misstänkta för ett tillgreppsbrott (BrB kapitel 8 ) eller ett brott mot person (BrB kapitel 3 ), där misshandelsbrotten ingår, ligger på drygt fyra procent för respektive brottstyp under den femåriga observationsperioden. För övriga typer av brott är andelen av de utrikes födda i populationen lägre. Man kan samtidigt konstatera att de utrikes föddas överrisk att vara registrerade för brott är högre för vissa brott än för andra. Det är till exempel fyra gånger vanligare att

.

8

.

utrikes födda är misstänkta för dödligt våld och rån jämfört med personer födda i Sverige av svenskfödda föräldrar. Det innebär att 0,03 procent av dem som är födda utomlands var misstänkta för dödligt våld under perioden och att 0,35 procent var misstänkta för rån.

”INVANDRARNAS BARN” ÄR OFTARE REGISTRERADE FÖR TYPISKA UNGDOMSBROTT
Som helhet intar de som är födda i Sverige med minst en utrikes född förälder, en mellanposition när det gäller att vara misstänkta för brott. Det är mindre vanligt i den gruppen att vara misstänkt för olika typer av brott än i gruppen med personer som själva är födda utomlands, men det är vanligare än bland svenskfödda med två svenskfödda föräldrar. Det finns dock vissa brottstyper som är vanligare i den gruppen än i båda de övriga grupperna. Det rör sig i huvudsak om brott som ungdomar (oavsett härkomst) generellt sett svarar för en stor andel av. Det gäller bilstöld, skadegörelse, rattfylleri, narkotikabrott inklusive brott som endast avser eget bruk, brott mot vapenlagen och knivförbudslagen.

BILDEN GANSKA STABIL JÄMFÖRT MED BRÅ:S FÖRRA STUDIE
Om man jämför resultaten med vad som framkom i Brå:s förra studie är bilden relativt oförändrad. För dem som är födda i Sverige och har en eller två föräldrar som är födda utomlands är överrisken i stort sett densamma som för tolv år sedan; 1,6 jämfört med 1,5 i förra studien. För de utrikes födda har överrisken ökat något mer, från 2,1 i förra studien till 2,5 i denna.

ÄR ÖVERRISKERNA HÖGA?
Det kan diskuteras om de olika gruppernas överrisker ska ses som höga eller inte. Som exempel kan nämnas att skillnaden mellan män och kvinnor, när det gäller brottslighet, är större än skillnaderna grundade på om en person är född i Sverige eller inte. Det är 3,5 gånger vanligare att män är misstänkta för brott än kvinnor. När det gäller grövre brott är skillnaderna mellan män och kvinnor ännu större. Det är också mer än sex gånger vanligare att personer vars familj haft socialbidrag är registrerade för brott än personer vars familj inte haft det.

GRUPPER FRÅN VISSA URSPRUNGSOMRÅDEN
ÄR MER ÖVERREPRESENTERADE ÄN ANDRA
Andelen personer som är misstänkta för brott är större i grupper från vissa geografiska områden än från andra. Det gäller till exempel vissa delar av Afrika, till exempel Nordafrika, och Västasien. De som kommer från västra Europa, Sydostasien och USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland tillhör de grupper som i minst utsträckning är misstänkta för brott bland de utrikes födda. Det som utmärker de områden, där de som invandrat till Sverige i särskilt stor utsträckning är misstänkta för brott, är att levnadsbetingelserna där skiljer sig från levnadsbetingelserna i västländer. Därtill kommer att de som kommer från dessa områden ofta ”tvingats” lämna sitt hemland

.

9

.

som flykting medan de som kommer från västländer oftast kommer utifrån ett mer fritt val.
. . Men nordafrikaners högre överrisk innebär inte att personer från Nordafrika svarar för en stor del av den misstänkta brottsligheten i Sverige. Deras andel är tvärtom mycket liten. De som dominerar är i stället nordbor. Personer från Finland, Norge, Danmark och Island utgör närmare 5 procent av de misstänkta medan personer från Nordafrika utgör 0,7 procent. Det hänger naturligtvis bland annat samman med att det inte finns särskilt många personer i Sverige som är födda i Nordafrika. Antalet invandrare från de nordiska grannländerna är mycket större.

INVANDRING I TIDIG BARNDOM EN SKYDDSFAKTOR MOT BROTTSLIGHET
Internationell forskning visar att utrikes födda personer som kommer till det nya landet under sina första levnadsår har lättare att anpassa sig än de som kommer när de är i skolåldern. Brå:s studie tyder på att denna allmänna iakttagelse även tycks gälla ifråga om brottsligt beteende. De som invandrat i mycket unga år, det vill säga före skolstart, är i relativt liten utsträckning registrerade som misstänkta för brott. Den grupp som var i skolåldern och upp till de senare tonåren när de kom till Sverige var den som i störst utsträckning var registrerade för brott.

ÖVERRISKERNA MINSKAR OM ANDRA SOCIALA FAKTORER BEAKTAS
Från tidigare forskning vet man att vissa bakgrundfaktorer, som ålder och kön, samvarierar med risken för brottslighet. Mot denna bakgrund har Brå gjort en så kallad standardisering av materialet med avseende på kön, ålder, utbildning och förvärvsinkomst. Standardiseringen innebär att de olika grupperna genom en statistisk beräkning ”likställts” när det gäller dessa faktorer. Alla grupper får med denna beräkning en lika stor andel män, samma andel yngre och så vidare. Det visar sig då att de utrikes föddas överrisk minskar från 2,5 till 2,1. Även överrisken i gruppen som är född i Sverige av två utrikes födda föräldrar minskar påtagligt, från 2,0 till 1,5. Ett skäl till det är att dessa grupper har en större andel unga män med låg utbildning och inkomst jämfört med dem som är födda i Sverige av två
svenskfödda föräldrar.
. . Däremot förändras inte överrisken nämnvärt för svenskfödda med en utrikes född förälder. En förklaring till det är att denna grupps ”profil” när det gäller dessa faktorer är mer lik den grupp som är född i Sverige av två svenskfödda föräldrar.

.

Diskussion

BILDEN I HUVUDSAK DENSAMMA SOM I BRÅ:S FÖRRA STUDIE
Invandrares risk att vara registrerade för brott har inte förändrats på något markant sätt sedan Brå:s förra studie som avsåg förhållandena under slutet av 1980-talet. Det innebär följande:

• De allra flesta invandrare är inte registrerade för brott, vare sig i den förra studien eller i den nya.

.

10

.

• Överrisken för att vara registrerad för brott har ökat i gruppen utrikes födda men är i princip oförändrad bland dem som är födda i Sverige av en eller två utrikes födda föräldrar. De utrikes föddas överrisk har ökat från 2,1 till 2,5. Om man genom standardisering tar hänsyn till skillnader mellan grupperna när det gäller ålder, kön, utbildning och inkomst, minskar de utrikes föddas överrisk till 2,1.
• Att överrisken för de utrikes födda har ökat beror inte på att vissa invandrargrupper i dag i större utsträckning är registrerade för brott än för 12 år sedan. Ökningen förklaras i stället i huvudsak av att antalet personer i Sverige som tillhör de flyktinggrupper, som redan i tidigare studier visat sig ha en särskilt hög överrisk, har ökat.
• Mönstret att ”invandrarnas barn” i Sverige i mindre utsträckning är registrerade för brott än de som själva invandrat, vilket är internationellt ovanligt, står sig även i den nya studien.

Att bilden när det gäller invandrares registrerade brottslighet har förändrats så lite kan tyckas anmärkningsvärt med hänsyn till de förändringar som skedde i samhället under 1990-talet. Dels kom stora nya flyktinggrupper till Sverige, dels försvårades situationen på arbetsmarknaden, vilket i hög grad drabbade invandrarna. Andelen ”fattiga”¹ bland dem som invandrat ökade, liksom bostadssegregationen. Att invandrares överrisk att vara registrerade för brott legat relativt konstant under lång tid, trots att antalet personer som själva invandrat eller har föräldrar som är invandrare, gradvis ökat och det omgivande samhället som möter dem förändrats, är dock något som konstaterats redan i tidigare studier. I von Hofers, Sarneckis och Thams studie från 1997 visas således att invandrares överrisk för lagföring hade varit relativt konstant sedan 1970-talet. Även de finner skäl att lyfta fram det faktum att utvecklingen varit så stabil, detta trots att skälen för invandringen förändrats – från arbetskraftsinvandring till anhörig- och flyktinginvandring – och trots att invandrarna kommer från alltmer avlägsna länder.

SELEKTION TORDE FÖRKLARA EN VISS DEL AV ÖVERRISKEN
Även om invandrares överrisk att vara registrerade för brott inte har ökat så mycket sedan Brå:s förra studie, så kan den konsteras även i denna studie. Hur ska då denna ökade risk förstås? Den fråga som först måste diskuteras är i vad mån överriskerna beror på faktiska skillnader i brottslighet mellan de personer som har invandrarbakgrund och de som inte har det. Eller beror överriskerna främst på selektion när brott anmäls eller uppmärksammas av polisen?
. . Brå:s bedömning utifrån nuvarande kunskapsläge är att selektion vid polisanmälan och selektion i polisens spaningsarbete kan förklara en viss del av de överrisker att registreras för brott som redovisas. Det är också rimligt att anta att denna selektionseffekt är större ju mer gruppen skiljer

¹ Det vill säga hade inkomster under socialbidragsnorm (Socialstyrelsen, 2001, kapitel 4).

.

11

.

sig utseendemässigt och kulturellt från dem som har svensk bakgrund. Det skulle tala för att överskattningen av gruppens faktiska brottslighet skulle vara särskilt stor för de grupper som har högst överrisker, det vill säga de från vissa delar av Afrika och Västasien. Om det hade varit möjligt att studera den faktiska brottsligheten i olika grupper hade skillnaderna i andelen som begått brott troligen varit något mindre än vad som redovisas i denna studie.
. . Brå:s bedömning är dock att selektionen ändå förklarar en mindre del av överriskerna och att resultaten kan användas för att diskutera mönster och utveckling när det gäller brottsligheten i olika grupper.

FAKTORER SOM KAN BIDRA TILL ATT INVANDRARE OFTARE BEGÅR BROTT
Vad är det då i invandrares livssituation som skulle kunna förklara att de oftare är registrerade för brott än andra? Det är främst tre faktorer som brukar lyftas fram:

• Det är svårt att bryta upp från hemlandet och bosätta sig i ett nytt land.
• Sociala faktorer som generellt ökar risken för brott är vanligare bland invandrare.
• Det mottagande som invandrare får i Sverige har brister.

SVÅRT ATT BRYTA UPP FRÅN HEMLANDET OCH BOSÄTTA SIG I ETT NYTT LAND
Det som alla invandrare som kommer till Sverige har gemensamt är att de brutit upp från sitt hemland och bosatt sig i ett nytt land. Att varaktigt lämna sitt hemland och de band man har där, inrymmer en rad svårigheter, oavsett skälet till utvandringen. Man måste skiljas från en miljö som man känner, från vänner och släktingar. Man anländer till en främmande miljö, ett nytt språk och i olika mån också en ny kultur. För många av de flyktingar från krigsdrabbade länder, som kom till Sverige under 1990-talet, tillkommer att de haft traumatiska upplevelser både i hemlandet och under flykten, som de måste bearbeta samtidigt som de ska slussas in i det svenska samhället (Allwood och Franzén, 2000). De flesta invandrare lyckas trots dessa svårigheter anpassa sig till det nya livet i Sverige. Men bland dem som känner utanförskap och upplever att de har bristande livschanser, kan risken för brottsligt beteende öka (Martens 1997; von Hofer, Sarnecki och Tham, 1997)

SOCIALA FAKTORER SOM ÖKAR RISKEN FÖR BROTT
Det finns många studier som visar att utrikes födda som grupp har sämre sociala förutsättningar och en sämre social situation än genomsnittssvensken. Det gäller till exempel utbildning, arbete, inkomst boende samt fysisk och psykisk hälsa. Dessa faktorer påverkar generellt risken för brottslighet. Som framgår av studien har Brå i ett avsnitt redovisat hur resultaten påverkas om man genom standardisering ”likställer” alla grupperna i studien med avseende på utbildning och förvärvsinkomst (samt ålder och kön). Det visar sig då att skillnaderna i andelen som är registrerade för brott i de olika grupperna minskar något. Särskilt faktorn förvärvsinkomst tycks vara av

.

12

.

betydelse. Det är heller inte otänkbart att en ytterligare analys av skillnader i levnadsbetingelser skulle ge ytterligare ”förklaringar” till de utrikes föddas överrisker att vara registrerade för brott.

BRISTER I MOTTAGANDET
Den tredje möjliga förklaringen, som är starkt sammankopplad med de två tidigare, är att mottagandet av invandrarna till Sverige, inte överbryggar deras svårigheter, så som det borde. Utbredda fördomar om invandrargrupper bidrar enligt flera forskare till att myndigheter och olika institutioner ibland utsätter invandrargrupper för en strukturell negativ särbehandling (de los Reyes och Winborg, 2002; Kamali, 2005). Tydligast kommer detta kanske fram i forskningen om invandrarnas situation på arbetsmarknaden (Höglund, 1998; Sidebäck m.fl., 2000; SOU 2001:79). Men fördomar
kan också vara en bidragande förklaring till den allt starkare etniska boendesegregationen. På vissa håll har det gått så långt att utrikes födda familjer, barn och unga knappast alls träffar och talar med personer som inte har utländsk bakgrund. Denna segregation riskerar att öka en vi- och dom-syn, som försvårar invandrarnas möjligheter att integreras i Sverige och känna sig solidariska med det svenska samhället. Särskilt för ungdomar torde dessa faktorer innebära en ökad risk för brottslighet.

.

13

.

Läs hela rapporten på följande länk:

Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet

Denna rapport är starkt omdiskuterad och media, framförallt Aftonbladet, har upprepade gånger gått ut och hävdat att den inte ens existerar. Därför har jag valt att publicera delarna Förord, Sammanfattning och Diskussion på min blogg i syfte att öka kännedomen om rappportens faktiska existens. Klicka gärna på länken ovan om du vill läsa hela rapporten. Rapporten är mycket grundlig och behandlar brottslighet bland invandrare jämfört med brottslighet bland etniska svenskar. Invandrarnas överrepresentation i brottsstatistiken och vilka invandrade grupper som är mest överrepresenterade och för vilka brott tas också upp. Vissa etniciteter pekas tydligt ut som mer brottsbenägna än andra.

Artiklar och kommentarer till denna rapport:

Migrationspolitiken och samhällsutvecklingen – Aftonbladet

”Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet” – Dagens Nyheter

Är brottsligheten högra bland invandrare än bland svenskar? – Socialdemokraterna.se

Invandrare misstänks oftare för brottslighet – Svenska Dagbladet

Rapport om brott bland invandrare väcker debatt – Sydsvenskan

Media hyllar okritiskt Miljöpartiets politik och dess företrädare. Få om ens någon ifrågasätter den förda politiken, att Peter Eriksson kör runt i en bränsleslukande SUV eller de miljömässiga tveksamheterna i att satsa på spårtaxi istället för kollektivtrafik. För när man börjar analysera Miljöpartiets partiprogram och partiets förslag i miljöfrågor upptäcker man snabbt en ihålig och bristfällig politik. Ur miljösynpunkt är det mycket som inte stämmer med verkligheten, man förespråkar i stor utsträckning en politik som låter bättre än vad den är. Det räcker inte med att sätta miljö i partinamnet för att få en bra miljöpolitik, lika lite som att man blir ett mer folkligt parti för att det står folk i partinamnet eller mer svenska av att börja sitt partinamn med Sverige.

Förmodligen vågar Polisen inte längre göra detta efter att man häromdagen blivit uppsträckta av Sveriges Television när Polisen i Norrland gått ut med att två efterspanade rånare var albaner. Man bad om ursäkt då och hoppades att tilltaget inte gynnade ”främlingsfientliga krafter”.