Saken är den att det INTE är statsministern som ung till höger, vilket man skulle kunna tro.

Istället är det Mona Sahlins yngste son, född 1989. Det är nästan så att man blir lite konspiratoriskt lagd, eller ännu mer än man redan är…

VAL 2010. Vi närmar oss ett historiskt val på fler än ett sätt. Sverige får i och med valet en ny grundlag, vänsterpartiet och miljöpartiet kan för första gången komma med i en regering och sverigedemokraterna kommer med stor sannolikhet in i riksdagen.

Det är det senare av dessa tre som uppfattas allt mer som ett hot mot de etablerade partierna. För den som nu besöker riksdagen och passerar alla de säkerhetskontroller man sedan en tid måste igenom kan det uppfattas som att riksdagspartierna håller på att bygga ett vi-mot-dem samhälle, ett samhälle där politikerna allt mer fjärmar sig från väljarna och där ”verklighetens folk” mer och mer upplevs som ett hot. På bara några år har riksdagshuset i Stockholm förvandlats från en öppen lättillgänglig plats för allmänheten till en bunker, befäst med säkerhetsanordningar och uniformerad personal.

Kan det vara så att sverigedemokraterna hotar rubba detta samhälle? Är det därför detta politiska parti till varje pris måste betvingas? Bara den här veckan har två helt nya böcker presenterats som söker förklara varför Sverigedemokraternas väljare vägrar infinna sig i ledet, varför de väljer att gå sin egen väg. Trots hån, trots hot och trots våld. Böckernas titlar avslöjar en hel del om vad författarna anser om dem som röstar ”fel”.

Den ena boken ”Fult folk” uppmärksammas i dagarna av flera tidningar. Boken är skriven av Emil Schön och Linnea Nilsson – båda anställda på vänstertidningen ETC. I boken beskrivs den sverigedemokratiska rörelsen som ”brun nationalism”. De båda författarna konstaterar, trots att författarna själva är ”socialister”, om Sverigedemokraternas väljare att de är:

”yngre och fattigare än andra partiers väljare. De har lägre utbildning och få har akademiska poäng. De äger i mindre utsträckning sitt boende och partiet har en större andel väljare som ser sig som arbetare än något annat svenskt parti. De slår vänsterpartiet och socialdemokraterna med råge. I alla de kategorier som handlar om status, pengar och makt hamnar de längst ner.”

Det är uppenbart att etablerade politiker och media har svårt att veta vilket fack sverigedemokraterna ska placeras i för att flest ska ta avstånd ifrån dem. Fascister, nazister, fattiga, arbetare, höger, moderater, överklass – de är alla motstridiga och nedsättande begrepp som använts för att bortförklara och marginalisera den politiska rörelse som stavas sverigedemokraterna.

I onsdags lanserades en annan bok, ”Ut ur skuggan”, på Södra Teatern i Stockholm. Även denna bok handlar om Sverigedemokraterna och försöker förklara och förstå hur det kan komma sig att människor röstar som de gör. Boken är skriven av författarna Daniel Poohl och Mikael Ekman. Daniel Poohl är VD för Stiftelsen Expo och Chefredaktör på tidskriften Expo. Mikael Ekman är producent på Strix Television och reporter på tidskriften Expo, han har tidigare tillsammans med författaren Stieg Larsson skrivit boken ”Sverigedemokraterna – Den nationella rörelsen”.

Såhär beskriver Expo sitt nya litterära verk:

”Sedan mitten av 1990-talet har Sverigedemokraterna försökt att tvätta bort sin extremiststämpel och förtiga sina ideologiska rötter. I dag hävdar partiet att man gjort upp med sin historia. Det är inte sant, menar författarna, skinnskallarna rensades aldrig ut – de bytte bara klädstil.

Sverigedemokraterna vill framstå som ett brett parti för alla, men det är hatet mot invandringen och invandrarna som är dess viktigaste drivkraft. Under de senaste åren har den antimuslimska retoriken blivit alltmer högljudd.”

Sverigedemokraterna har Sveriges mest populära invandringspolitiska program. Drygt var fjärde respondent i en undersökning från mars 2010 – som inte tänkt rösta på sverigedemokraterna – anser att partiet har det bästa eller näst bästa invandringspolitiska programmet. Detta trots att respondenten själv alltså valt att rösta på ett annat politiskt parti än just Sverigedemokraterna. Först på andra plats hamnar Socialdemokraterna och på tredje plats Moderaterna. Denna rapport sammanställdes av Novus Opinion och undersökningen genomfördes för Aftonbladet av United Minds.

Att våga eller att inte våga

Det har varit stiltje på bloggen och jag ska börja med att be om ursäkt, inte för att jag inte har bloggat, utan för att jag utlovade en kritisk helgartikel om Sverigedemokraterna som aldrig publicerades. Jag hade en halvskriven artikel som skulle ha avslutats och publicerats i lördags, sedan kom opinionsundersökningar och Sverigdemokraterna hamnade i korseld. Magkänslan sa helt enkelt åt mig att vänta, varför sparka på någon som redan blir sparkad på?

Jag har legat lågt med bloggandet några dagar av flera anledningar. En anledning är det underbara vackra svenska försommarvädret i Stockholm, det hoppas jag att alla bloggläsare passar på att njuta av. En annan är att jag är spänd på vilken väg media-Sverige tänker gå. Media både älskar och hatar oss SD-sympatisörer, samtliga stora svenska media är ofta inne och besöker och läser på min blogg och många andra SD-vänliga bloggar.

Skulle vi SD-sympatisörer försvinna ifrån debatten, skulle en stor del av dem som exempelvis försvarar Lars Vilks försvinna. Inte ens den svenska publicistklubben vågar ge honom sitt stöd, utan underkastar sig och ger islamisterna rätt. Journalisterna vågar inte, åtminstone inte öppet. Att våga som journalist kan vara farligt. Ulf Johansson, chefredaktör på Nerikes Allehanda, blev mord-hotad efter att han publicerade Lars Vilks rondellhund.

Därför är många av dem i hemlighet tacksamma gentemot alla oss som ytterst faktiskt försvarar just dem. Det är de som är journalister, det är de som har till yrke att skriva och därför är det deras rättigheter vi vill försvara. Vi vill lite krasst uttryckt försvara kulturelitens rätt att baktala oss, att trampa på de värden vi vördar, även om det kan kännas otacksamt ibland. Det är en demokratisk rättighet att få göra lite ”fel”, man kan tycka att Lars Vilks hund är ful och osmaklig, men förtjänar han att dö för det?

För tacksamheten verkar finnas där, den verkar kämpa sig fram genom den becksvarta åsikts-asfalt som rullats ut de senaste åren över den politiska debatten. Titt som tätt ser man att webb-tidningar släpper igenom Twingly-länkar till de mest förbjudna av de förbjudna webbsidorna. Ibland ser man länkar till Politiskt inkorrekt och FriaTider, trots att dessa bannlysts av Bonnier och Schibsted på central nivå, kanske ett tecken på civil olydnad i de redaktionella kulisserna. Allt fler höjer rösten, både journalister och författare. Det märks i debattartiklar och det syns på bloggar. Människor har helt enkelt börjat få nog. Det är upplagt för ett minst sagt intresseväckande valår.

Läs även DN debatt

Kristi himmelsfärds dag 2010. Utbränd bil - en alltmer vanlig syn i invandrartäta Norra Botkyrka. Polisen har "tejpat" bilen, men ännu inte hunnit på plats med bärgare. Foto: bloggo

DN DN DN EX GP

Dario Espiga (s), står bakom beslutet.

I vintras föreslog filosofidocent Martin Peterson att Riksdagspartierna skulle bilda ett anti-parti efter valet och rösta tvärtemot Sverigedemokraternas åsikter vid varje omröstning i Riksdagen för att på så sätt helt stoppa SD’s politiska inflytande. Initialt sågade de etablerade partierna förslaget, men nu verkar det som att Socialdemokraterna beslutat sig för att testa förslaget på prov. Först ut är kriminalpolitiken där Socialdemokraterna i Göteborg hoppas på att tvärtom-strategin ska falla väl ut.

Sverigedemokraterna har tydligt deklarerat att man vill ta krafttag mot brottsligheten. I Göteborg provar nu Socialdemokraterna det omvända – brottslingar belönas istället med ett års betald semester i Nicaragua. Resa, boende, mat och fickpengar får Göteborgs skattebetalare bekosta. Det är ännu oklart vilken form av brottslighet det är Socialdemokraterna vurmar extra mycket för, om det är åldringsrån eller möjligen våldtäkter.

Vilket brott vi som skattebetalare ska behöva begå för att ta del av den nya förmånen är alltså inte känt, men vi väntar ett pressmeddelande ifrån Socialdemokraterna snarast så att vi alla får ta del av detta unika erbjudande. Upplevelser i exotiska sydamerikanska Nicaragua väntar dem som följer Socialdemokraternas uppmaning.

Artiklar:

Kriminella ungdomar skickas till Nicaragua, Unga kriminella får åka till Nicaragua, ”Anti-parti” kan stoppa SD

Annat relaterat läsvärt idag:

Våra skattepengar slösas på fler saker än att uppmuntra brottslighet. Om mediedrev, högaktuellt i årets valrörelse. Om att deklarera, någon som lyckats fylla i sin K4 rätt? Och självklart ska man som föräldrar kunna dela lika på föräldraledigheten, utan att det uppfattas som provocerande.

SvD

En duva kom enligt berättelsen tillbaka med en olivkvist som bevis på att det fanns fast mark i närheten.

Dagens Nyheter’s mest lästa och omdiskuterade artikel just nu verkar handla om Noa’s ark (Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, vänligen notera att han heter Noa, inte Noak). Bakgrunden till artikeln är att en stor båt påstås ha hittats på fyratusen meters höjd på berget Ararat i östra Turkiet av en grupp evangelikala kristna upptäcktsresande. Som bevis för att man ska ha hittat en ark eller båt har man tagit med sig en bit trä, men utöver detta har inga bilder, ingen film eller annan dokumentation presenterats. Enligt berättelsen i Bibeln ska Noa ha tagit med sig sin familj och en stor mängd djur ombord på en stor båt och räddat dem undan en gudomlig översvämning.

Det mest fascinerande är att en sådan artikel i en svensk tidning kan dra igång en så intensiv debatt. Det är långt ifrån första gången Noa’s ark hittas och det är långt ifrån första gången arken debatteras. Inte minst ifrån renässansen och framåt fördes en livlig debatt kring arternas uppkomst och teologer försökte pussla ihop berättelsen om Noa med nya studier och rön. En båt som rymmer alla djur skulle om inte annat behöva vara väldigt stor och att stranda med en båt på många tusen meters höjd skulle kräva väldigt mycket vatten.

Tidiga filosofer menade att djur och växter skapades eller uppstod kontinuerligt ur markens jord och detta skulle innebära att det funnits färre arter på jorden under Noa’s tid. Det skulle begränsa den storlek arken hade behövt ha, teorin kom att kallas spontan uppkomst. Teorin levde kvar i samhället sida vid sida med nya renässansideal där den empiriska naturvetenskapliga metoden sakta tog form. William Shakespeare skrev i Anthony och Cleopatra 1623:

”Your Serpent of Egypt, is bred now of your mud by the operation of your Sun: so is your Crocodile.”

Ironiskt nog bidrog denna något vilseledande filosofi till att vetenskapen såsmåningom tog ett enormt kliv framåt. I försöken att pröva om teorin var sann testade man att koka olika produkter och sedan förvara dem luft-tätt. Tidigare hade man trott att mask, bakterier och andra mikroorganismer uppstod spontant i olika produkter och inte berodde på kontaminerande ämnen ifrån omgivningen.  I försöken att bevisa eller motbevisa teorin experimenterades det intensivt och resultatet blev en lång rad vetenskapliga genombrott. Den franske vetenskapsmannen Louise Pasteur var den som 1859 slutgiltigt slog spiken i kistan för idén om spontan uppkomst genom att bevisa att den var falsk.

Resultatet blev bakteriologin och med den kom uppfinningar som konservburken, vaccinet och vikten av sterilisering som är central i den moderna läkarvetenskapen. Och på så sätt räddar Noa liv än i våra dagar, oavsett om man tror på berättelsen om arken eller ej.

AB B D DN GP HN HP NK NSD NSK NT PT S SS SvD UNT VLT

Nu har kampanjen hur som helst genomförts, oklart om stockholmarna låtit sig övertygas. Just nu verkar stockholmarna ändå mer upptagna med att prinsessan Madeleine och Jonas brutit sin förlovning efter en otrohets-affär. Vi får hoppas att de inte skiljs åt som bittra fiender, det vore kanske mindre roligt för storasyster Victoria som gifter sig snart.

Nedan är i alla fall affischen ifrån Socialtjänstens kampanj i original och en ironiserande version som just nu sprids på Internet. Hanterandet av flyktingbarnen har tidigare starkt kritiserats då det uppdagats att många av barnen är uppemot 30 år och inte kommer ifrån länder som medför giltiga flyktingskäl.

Är personerna bakom förvanskningen rasister eller sannings-sägare? Avgör själv!

AB AB AB DN DN DN EX EX EX EX

Nationaldemokraterna må vara rasister, men de ser sig förmodligen inte själva som rasister och det är väldigt centralt för debatten. Vem har rätt att ge en annan grupp ett pejorativt epitet? Varför skulle just nationaldemokraternas tveksamma åsikter stoppas när det finns ett dussintal andra tidningar med presstöd som ger uttryck för tveksamma politiska yttringar?

Tänk om Sverigedemokraterna kommer in i Riksdagen efter valet och de i och med detta förordar strypta presstöd till låt säga socialdemokratiska tidningar, eller liberala tidningar? Detta med godtyckliga motiveringar om rasism. Vem har patent på begreppet rasist, vem avgör vad som är rasism?

De är ju rasister det är självklart, menar vissa. Både sverigedemokrater, nationaldemokrater och andra på högerkanten är smygfascister med rötter i nazismen, hävdar man. Därför är det rätt att stoppa presstödet till just dem. Men det är just sådana självklarheter man måste vara observant på, i ett despotiskt debattklimat blir allt väldigt svart och väldigt vitt. Alla invandrare blir brottslingar och alla med en svensk flagga blir rasister.

Och om man provar att lyfta frågan ett steg. Vad är det för fel med rasism? Varför är det mer fel med rasism än låt säga kommunism? Kommunismen har också förtryckt och förtrycker människor än idag. Varför ska tidskrifter som hyllar massmördare som Stalin och Mao få statliga medel, men inte en handfull flaggviftande nationaldemokrater? Frågan kan diskuteras fram och tillbaka och det är just det som är poängen. Presstödet kan aldrig tillåtas bli ett medel för att stödja endast vissa politiska åsiktsyttringar, det är det som är fascism.

I det debattklimat vi idag har i Sverige har traditionell media spelat ut sin rätt. Man är inte längre demokratins försvarare utan utgör i allt större utsträckning dess värsta fiende.

AB DN DN EX EX FT

Kvinna misshandlas vid Gullmarsplan

Vi lever i ett märkligt land egentligen och det är en märklig valrörelse i år. Jag kan inte låta bli att bli lakonisk när jag läser nyhetsrubrikerna där vulkanaska, en motorväg och en otrohetsaffär är de stora nyheterna.

Det är ganska skrämmande – faktiskt – att vi har hamnat där vi är idag. Att debatten tagit den vändning den tagit. Vi lever i ett land där våldet på några få decennier har normaliserats. Ett land där värdetransportrån är vardag, där de flesta unga kvinnor känner åtminstone en som våldtagits, där pensionärer mördas på öppen gata, där våld mot politiker inte anses ovanligt.

Men det mest skrämmande är att vi inte reagerar, att vi inte vaknar upp ur vår törnrosasömn. Att allt detta är en verklighet – men att vi inte tillåts reagera på den. För om man reagerar – blir man utbuad. Då blir man häcklad, hotad, misshandlad och plötsligt offer för det normaliserade våldet.

Det är skrämmande.

Man behöver inte sympatisera med Sverigedemokraterna om man inte vill det. Det är inte vad det här inlägget handlar om. Du får vara till vänster, höger, mitten, över, under, var du vill i debatten. Vad tycker du om samhället sådant det ser ut?

Vad tycker de andra sju partierna, varför ser de så diametralt annorlunda på dessa samhällsfrågor? Tycker inte de att det gått för snett för länge? Beror flatheten helt enkelt på att de som styr och ställer själva lever i skyddade enklaver under polis-skydd och därför inte behöver bry sig om resten av samhället?

AB AB AB DN DN DN EX EX EX EX GP GP GP HD HD SMP SMP

Sverigedemokraterna.de, den Internet-satsning som ville ”mana alla demokrater att bemöta Sverigedemokraternas argument sakligt i sociala medier”, verkar ha kommit av sig. Sidan verkar modereras i allt mindre omfattning och de sakliga argument man skulle använda för att bemöta Sverigedemokraterna lyser med sin frånvaro. Internet-sidan Sverigedemokraterna.de startades under förra året (2009) utifrån följande motivering:

”Sverigedemokraterna siktar på att komma in i riksdagen i höstens riksdagsval. De storsatsar på sociala medier för att uppnå detta. Därför bör alla som inte stödjer Sverigedemokraterna bli bättre på att debattera med Sverigedemokraterna på nätet.

Syftet med sajten är inte att begränsa Sverigedemokraternas yttrandefrihet utan snarare att mana alla demokrater att bemöta Sverigedemokraternas argument sakligt i sociala medier. Denna sajt tar starkt avstånd från censur och hot mot politiska motståndare.”

sverigedemokraterna.de - ingress

När Svenska Dagbladet skrev en artikel om Sverigedemokraterna.de i mars, passade man samtidigt på att bjuda dem på en gratislänk. Dagens Nyheter skrev om sidan ett par dagar senare och man ville naturligtvis inte vara sämre, så man bjöd på en länk ifrån DN också. Länkar ifrån högt rankade hemsidor är bra om man vill stärka sin page-rank och man kan därför se det som att SvD och DN gjorde gemensam sak och stöttade kampanjen.

Sverigedemokraterna.de, i grunden ett bra initiativ. En saklig debatt är givetvis alltid något positivt, så för all del vill bloggo givetvis inte vara sämre. Jag bjuder på en länk jag också, Sverigedemokraterna.de. Jag är också för en öppen debatt, absolut! Tillsammans kan vi krossa Sverigedemokraterna, och jag gör det gärna, men med sakliga argument och med en debatt på lika villkor. Tyvärr verkar sakargumenten lysa med sin frånvaro.

Såhär presenterar DN hemsidan Sverigedemokraterna.de:

”Genom ett likalydande hemsidenamn som det politiska partiets – förutom landsdomänen som i stället är tyska .de – ska informationssökare ledas in på sajten där argumenten mot SD:s politik står som spön i backen.”

Sverigedemokraterna.de låter Soran Ismail vara talesperson för sidan i en video där han pratar om "bajskorvar". Politik på hög nivå...

När jag läste om Sverigedemokraterna.de surfade jag naturligtvis in på sidan och tittade, letade och läste. Och det har jag gjort till och från i en månad nu, men jag hittar inte de argument mot SD:s politik som utlovades på sidan. Argumenten skulle stå som spön i backen påstod Dagens Nyheter, var det ett för tidigt aprilskämt? Och nu är jag verkligen inte ironiserande när jag skriver det, även om man lätt kanske uppfattar det så som läsare, för jag är uppriktigt besviken. Var detta allt de hade att komma med? Jag tar ett citat ifrån Sverigedemokraterna.de, där de ger tips på hur man ska bemöta Sverigedemokraterna:

”Vad vi borde lära oss innan vi tar debatten med Sverigedemokraterna är att de är ytterst skickliga på att göra sig själva till martyrer, på att argumentera och på att få argumenten att verka logiska. Dessutom måste våra folkvalda lära sig till punkt och pricka vad det är Sverigedemokraterna står för.”

”På att få argumenten att verka logiska”? Man menar alltså att Sverigedemokraterna har genomtänkta argument, eller hur ska jag tolka det här? Skulle det vara ett problem, vilken sida av debatten jobbar Sverigedemokraterna.de för egentligen?

Det enda någorlunda matnyttiga och läsvärda med Sverigedemokraterna.de står ändå att läsa på sidan ”Analys av Sverigedemokraternas principer” (och så fick de en gratislänk till, idag är jag mycket generös) där Totte Löftström och Lisa Aggeborn försöker angripa Sverigedemokraternas principprogram på ett sakligt sätt. Att de sedan blandar ihop principprogrammets begrepp ”nation” och ”nationalitet” med vad de tolkar som ”stat” och ”medborgarskap” är en annan sak. De försöker i alla fall, vilket är mer än man kan säga om det mesta andra på Sverigedemokraterna.de.

Saxat ifrån hemsidan:

”Nationen kan definieras i termer av en gemensam kultur. Enkelt uttryckt tillhör två människor samma nation om de delar samma kultur […]”

Bemötande: Detta är ett ytterst förenklat, och till och med direkt felaktigt. Vad Sverigedemokraterna här påstår är att en person som flyttat hit från till exempel Norge, har fått svenskt medborgarskap och behärskar det svenska språket flytande ändå inte tillhör vår nation, det vill säga Sverige, om denne definierar sig själv som jude, muslim, hindu eller försvär sig till valfri annan religion.

Sverigedemokraternas principprogram tar ursprungligen fasta på den gamla nationalistiska principen om nationalstaten. En nationalstat är en stat formad runt en nationell identitet, vilken i mångt och mycket sammanfaller med begrepp som etnicitet och kulturhistoria. Tyvärr har Totte och Lisa missuppfattat begreppet nation och tolkat begreppet som många använder det i talspråk, som en synonym till begrepp som land eller stat. Det blir givetvis inte lätt att försöka analysera när man inte har begreppen klara för sig, att veta vad en nationalstat är hör till grundkursen i historia på gymnasiet.

Bortsett ifrån det så står dessa två tjejer för de vettigaste invändningarna jag kan hitta på hela Sverigedemokraterna.de, även om dessa i sig inte på något sätt belyser de sociala problem det svenska samhället har idag eller i sak bemöter den politik Sverigedemokraterna vill föra. Istället riktar man in sig på att försöka vända och vrida på olika formuleringar och kritisera ordval i partiprogrammet. Föga konstruktivt, men de gör bäst ifrån sig på hemsidan, vilket skrämmande nog säger en hel del om Sverigedemokraterna.de ’s standard i övrigt.

Sverigedemokraterna tar ofta fasta på nationalstaten som en mall, och här har man en gigantisk ammunitionsdepå om man vill splittra Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna gick skilda vägar 2001, just för att man hade olika uppfattningar om begreppet etnopluralism och etnicitetens betydelse för nationen och staten. Många sverigedemokrater vill fortfarande återförenas med utbrytarna, man vill driva en politik som baseras på att hålla olika etniska grupper åtskilda och att icke-svenskar – när det är möjligt – uppmanas eller tvingas återvandra till sina ursprungsländer.

Förnyarna i partiet med förre partiledaren Mikael Jansson, den nuvarande Jimmie Åkesson samt de flesta på partiets riksdagslista har starkt emotsatt sig ett sådant resonemang som man uppfattar som rasistiskt. Istället vill man att invandrare assimileras in i det svenska samhället. Man vill kort och gott att vita och svarta bor i samma bostadsområden och på lika villkor. Att de som invandrar lär sig det svenska språket och anpassar sig till den svenska kulturen. Att svenska män och kvinnor gifter sig och skaffar barn med män och kvinnor med utländsk härkomst om de så vill. Flera framträdande sverigedemokrater lever själva i blandäktenskap och många företrädare för Sverigedemokraterna har själva utländsk härkomst. Men en sådan politik kräver en ansvarsfull invandring, den nuvarande har skapat etniska enklaver av social oro.

Här hade Sverigedemokraterna.de kunnat angripa, men det gör man inte, för man har aldrig begripit Sverigedemokraternas politik. Huvudmännen bakom Sverigedemokraterna.de har inte förstått att många SD-sympatisörer helt enkelt vill kasta ut alla med fel hudfärg och att Sverigedemokraterna just nu går en balansgång för att försöka få så många som möjligt med sig i valrörelsen. Man har ifrån första början beslutat sig för att ogilla Jimmie Åkesson, sedan har man lagt upp sin strategi utifrån sina fördomar. Alltså låter Sverigedemokraternas motståndare Jimmie Åkesson vinna debatten på walk-over. Man hackar hemsidor, tystar oliktänkande och kastar sten, allt medan Sverigedemokraterna i brist på relevanta politiska mothugg rycker framåt i opinionen.

Sverigedemokraterna.de på Google. Pressrelease