Det var lite Chamberlain över Anders Borg när han viftade yvigt med sin gröna vårproposition.

Nu är den alltså officiell efter vårens hemlighetsmakeri. Regeringskansliet har haft order om att inte en rad av budgeten får läcka ut i förtid, detta eftersom Sverigedemokraterna annonserat att man vill möta budgeten med en egen skuggbudget. 292 sidor budget plus bilagor är alltså nu äntligen offentliggjorda och det är en konflikträdd regering man kan ana mellan raderna. Begrepp som invandrare eller invandring nämns på inte mindre än 35 ställen i propositionen, vilket kan jämföras med att flyktingar eller flyktingpolitik endast nämns på tre ställen. Det är indirekt ett erkännande att de som kommer till Sverige nu klassats om, de har för det mesta inga egentliga flyktingskäl, de är i propositionen invandrare – inte flyktingar.

”Ett viktigt inslag för att nå full sysselsättning är att stärka ungdomars och invandrares ställning på arbetsmarknaden. Detta är nödvändigt också för att minska risken för långvarigt utanförskap och värna ett sammanhållet Sverige.”

"Peace in our time" utbrast Chamberlain 1938, efter att ha slutit "fred" med Hitler

Så skriver Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna i årets allra viktigaste officiella dokument. För första gången erkänner man öppet att man vill värna ett ”sammanhållet Sverige”, mångkultur verkar inte alls lika hett år 2010. Faktum är att mångkultur eller värnandet av ett mångkulturellt samhälle inte nämns en enda gång i vårpropositionen. Istället vill man hålla ihop ett Sverige man alltmer ser håller på att vittra sönder, men propositonen föreslår inga konkreta åtgärder. Så långt vågar man ännu inte ta debatten. Regeringen erkänner även att:

”Genomströmningen och resultaten i svenska för invandrare (sfi) har under många år varit på en mycket låg nivå”

I klartext; invandrare lär sig inte det svenska språket. Det vill man råda bot på genom att satsa ännu mer pengar på SFI (Svenska För Invandrare). Ingenstans nämns något om att börja ställa krav på de invandrare som kommer hit att skaffa egen försörjning och ta ett eget ansvar för sina studier.

Regeringen identifierar en rad invandringsrelaterade bekymmer, propositionen behandlar i första hand arbetsmarknadsläget, inte övriga sociologiska effekter som kriminalitet.

”Ungdomar och nyanlända invandrare är överrepresenterade bland dem som får ekonomiskt bistånd, främst på grund av att de i större utsträckning än andra grupper saknar arbete.”

men i samma proposition fastslår man också att:

”Förutom de åldersmässiga förändringar som redovisats kommer befolkningens samman-sättning även att förändras vad avser ursprung. År 2009 var närmare 15 procent av Sveriges befolkning född utanför landets gränser, och denna andel förväntas öka till ca 18 procent 2050. Utöver de som är födda i ett annat land kommer en växande andel av befolkningen att vara födda i Sverige av föräldrar som invandrat.”

Regeringen har därmed identifierat samma eller liknande problem som Sverigedemokraterna sedan länge pekat på, men presenterar inte en enda åtgärd för att möta problematiken. Istället kommer utvecklingen tydligen att accelereras, allt större andel av den svenska befolkningen kommer att utgöras av utlandsfödda som har svårt för att lära sig det svenska språket och som har svårt för att försörja sig själva.

Relaterade artiklar:

AB AB

DN DN

EX EX

GP GP

HD

SvD SvD

Sydsvenskan

TTELA

En pall tusenlappar

Sveriges Ingenjörer och Unionen har slutit avtal och Wanja Lundby-Wedin är kritisk säger hon. LO-förbunden har blivit övergivna och står nu ensamma om man vill hota med strejk eller andra åtgärder. Men Unionen slår ifrån sig, man fick en bra deal tycker man och menar på att LO kunde ha fått lika mycket. Det är upplagt för inflationsfest.

Inflation, det är det fenomen som gör att man inte längre kan få en lägenhet på Södermalm för hundratusen kronor och inte kan köpa en liter mjölk för 3:25. Det är detta denomen som gör att SL-kortet kostar så vansinnigt mycket nuförtiden och den är till stor del skyldig till att vi inte längre använder tio-öringar och fem-öringar. Motorn i inflationen är delvis fackförbunden som ständigt kräver högre löner för sina medlemmar, alla som får löneökningar jublar och företagen tvingas höja sina priser för att ha råd med högre löner. Inom något år har pris och hyreshöjningar ätit upp de futtiga procent man fick i löneförhöjning och allt känns precis lika dyrt som förut.

Man är helt enkelt tillbaka på ruta ett minus de produktionsförluster samhället lidit av strejker och andra konfliktåtgärder. Dessvärre sitter man som arbetstagare alltid i skiten, det är inte rika kapitalister, topp-VD:ar eller griniga chefer som blir lidande i lönekarusellen. Ytterst slår hela systemet tillbaka på den lilla människan. Det går inte att klandra Wanja Lundby-Wedin, hon skrattar hela vägen till banken. Fackpamparna sitter själva i styrelser för flera bolag som har arbetstagare vars intressen de egentligen ska försvara. De har dubbla lojaliteter helt enkelt, de tjänar ytterst själva pengar på att trycka ned dem vars intressen de är avlönade att försvara.

Men att kategoriskt beordra alla arbetare i Sverige att vara nöjda med sin lön fungerar inte, inte i skenet av hur börsbolagens styrelser och VD:ar nyligen delat ut miljardbelopp till sig själva i bonusar och höjda arvoden. Höjningar som är oproportionerligt höga sett till inflations och löneutvecklingen i stort i Sverige. Staten är storägare i flera börsbolag, men statens representanter låter sig villigt hunsas och röstar helt enkelt för miljardrullningen. Statens pengar, dina och mina surt förvärvade pensionspengar, hamnar i fickorna på en liten elit med förgreningar in i den politiska maktens korridorer.

Regeringen försökte förra året sätta upp direktiv för hur AP-fonderna skulle rösta när det gällde bonusar. De slog bakut, sa att staten inte skulle lägga sig i deras jobb. En liten klick fondförvaltare tycks ha glömt bort vems pengar det är de förvaltar, vem som är deras uppdragsgivare, vem de har att tacka för sitt jobb. Tidningarna fylldes med artiklar där regeringen angreps för hur frågan hanterades. I Reinfeldts kläder hade jag omedelbart entledigat hela direktionen för samtliga AP-fonder, utan lön eller hopp om avgångsvederlag samt övervägt åtal för grov förskingring och grov trolöshet mot huvudman. Det är inte att ta i med hårdhandskarna, att förskingra miljarder av skattebetalarnas pengar med motiveringen att det alltid har varit så håller inte.

När man vet, ser och hör allt det här så är det självklart att man som arbetstagare vill strejka, protestera och säga ifrån. Men det är lönlöst. Om du så får 10% mer i lön, kommer de rikaste se till att få 20%. Löneklyftorna kommer alltid att fortsätta öka så länge högersidan är rädd för att ingripa av rädsla för att det ska uppfattas som socialism och vänstern hotar krossa det fria samhället och marknadsekonomin för gott med total planekonomi.

AB DN EX EX SvD

Ibland undrar man om politikerna vet vem som betalar deras löner. Inte är det alla kanslister i Riksdagshuset som bygger välfärd, det gör alla vi miljoner människor som går till ett arbete varje dag. Det är det privata näringslivet i Sverige som betalar för den offentliga välfärden. Det är industri och tjänstesektor som ser till vi har råd med vård, skola, omsorg och flyktingbarn. Att i en offensiv värvningskampanj för att värva kvinnliga väljare göra feministisk vänsterpolitik av näringslivet kan vara det sista en svensk statsminister gör. Välfärd är ingen medfödd rättighet, den måste vi svettas och jobba hårt för.

Den feministiska vänstern är till sin natur kvinnofientlig eftersom den nedvärderar kvinnans möjligheter att på egen hand ta sig fram i samhället, utbilda sig, göra karriär, tjäna pengar och skapa sig inflytande. Tiotusentals unga flickor blir utsatta för sexuella övergrepp varje år i Sverige, situationen är så allvarlig att Amnesty har slagit larm. Att bli kallad hora varje dag i skolan från 12 års ålder, att bli kränkt medan vuxenvärlden ser på, att bli förminskad, att ingen lyssnar när mångkulturens unga män förgriper sig, att ingen erkänner problemen. Det är det som krossar tusentals unga flickors framtidsdrömmar varje år.

Sätt stopp för dessa övergrepp istället, så kan dessa unga tjejer växa upp och våga ha drömmar och visioner. Då vågar de ha hopp för framtiden, då får de självförtroende och vilja att bli läkare, forskare, jurister och företagare.

AB SvD SvD

Som vanligt förväntas staten rycka in och hjälpa till, undrar hur många förlustföretag man räknar med att ha råd att täcka upp för. Varför inte bara låta dem gå omkull som de dåliga investeringar de är och istället satsa på något som man åtminstone har hopp om att få utdelning på?

DN1 DN2 DN3 SvD1 SvD2 SvD3

Relaterat:

DN1