När tokjuden bestämmer

USA är en demokrati och Obama har att förhålla sig till det. Har Obama inte stöd i kongressen för sina lagförslag måste han komma med nya, omarbetade förslag. De flesta svenskar förstår konceptet med demokrati, att minoriteten har att rätta sig efter majoriteten. Men detta synsätt är något som besvärar svensk media där bl.a DN’s politiska ledstjärna Wolodarski kallar majoriteten i den amerikanska kongressen för ”tokhöger”.

Wolodarski förespråkar att Obama istället styr som envåldshärskare. Wolodarski kommer nämligen från en religiöst inspirerad idévärld där det finns politiska beslut som är ”rätt” och sådana som är ”fel”. De beslut som är rätt ska drivas igenom till varje pris. Om det så görs mot folkets vilja och får katastrofala konsekvenser spelar ingen roll, de ska ändå drivas igenom.

Det är med samma frenesi som drömmen om den mångkulturella idyllen propagerats för av allt fler mediabolag i Sverige i takt med att de köpts upp av familjen Hjörne eller Bonnier. Göteborgsposten, Dagens Nyheter, Expressen, TV4, Sydsvenska Dagbladet – listan kan göras lång.

I London rasar just nu ”raskravaller” där den svarta befolkningen, enligt ögonvittnen tillsammans med chassidiska judar, tänder eld på bilar, fastigheter och kastar sten mot polisen. Den utlösande faktorn var när specialpolis den 4 augusti skulle gripa en ung svart man vid namn Mark Duggan. Mark Duggan motsatte sig gripandet genom att skjuta mot polisen och sköts då själv ihjäl av den polis som träffats i bröstet av Duggans kula. 1985 skakades stadsdelen av liknande raskravaller, även då svarta som kastade sten mot polisen efter ett dödsfall i samband med ett gripande.

Raskravaller mellan svarta afrikaner och brittisk polis skakar just nu London

Raskravaller mellan svarta afrikaner och brittisk polis skakar just nu London

Svarta afrikaättlingar och judar kastar sten och sparkar på en parkerad bil i Tottenham, London

Svarta afrikaättlingar och judar kastar sten och sparkar på en parkerad bil i Tottenham, London

En chassidisk jude, med kippa på huvudet, deltar i plundringen av en sportaffär.

En chassidisk jude, med kippa på huvudet, deltar i plundringen av en sportaffär.

Och det var liknande scener vi fick se förra året i Rinkeby. Då var den utlösande faktorn att en grupp invandrarmän i 20-årsåldern inte tilläts komma in på niornas bal på Rinkebyakademien. Det slutade med att de brände ned hela skolan som hämnd och sedan gick bärsärk i stadsdelen. De kastade sten på brandmän, polis och etniska svenskar. Nordeas bankkontor plundrades och de krossade i stort sett varje glasruta de kom åt.

Nåväl. För de flesta svenskar är det här scener som än så länge är väldigt avlägsna. De värsta videosekvenserna klipps bort innan de sänds i det markbundna TV-nätet. Allt som oftast ges kravallerna förenklade förklaringar, som att det beror på strukturell rasism eller socioekonomi. I denna förenklade världsbild kan alla problem lösas med en ungdomsgård eller två. En ny ungdomsgård ska öppnas här i Alby för att avlasta den som finns i Fittja. En ungdomsgård inga tonåringar vågar gå till, inte minst efter den senaste tidens skottlossningar där. Frågan är om ytterligare en verkligen kan få det mångkulturella fiaskot på rätt köl?

Det mångkulturella samhällets baksidor kryper närmare vanliga ”Svenssons” för varje dag som går. Man kan försöka blunda för det och neka med en aldrig så förr brinnande iver. Det är trots det ofrånkomligt att de scener som idag utspelar sig i Tottenham eller här i Alby, imorgon kommer att ha hunnit sprida sig till andra platser.

Ty mångkultur har aldrig någonsin fungerat väl, det har aldrig varit annat än en våt dröm hos de idealister som själva vägrar bo och leva i det samhälle de skapat åt andra.

Polis intervjuas framför en nedbränd skola efter kravallerna i Rinkeby 2010

Polis intervjuas framför en nedbränd skola efter kravallerna i Rinkeby 2010

En militant invandrarmobb utsatte även polishuset för brandbomber och stenkastning

En militant invandrarmobb utsatte även polishuset för brandbomber och stenkastning

Relaterat:
DN DN DN DN DN DN

About the Author