I efterdyningarna av terrordåden i Norge sprider sig näthatet på Internet som aldrig förr. Det pågår just nu klappjakt på alla invandringskritiker eller mångkulturmotståndare. Vi anklagas för att vara rasister, mördare, fascister, nazister, ja, listan kan göras lång…
För det är framförallt svensk massmedia i Sverige som går i bräschen för näthatet. I nyhetsartiklar på Internet beskrivs Norges näst största parti, med 22,9% av rösterna i senaste Stortingsvalet 2009, ofta som ”invandrarfientliga Fremskrittspartiet” eller ”främlingsfientliga Fremskrittspartiet”. Detta trots att partiet är ett liberalt parti som snarare är Norges motsvarighet till Moderaterna eller Folkpartiet, om än förordandes en mycket mer restriktiv invandringspolitik än dess svenska motsvarigheter.
- För att klara av att tortera, avrätta eller diskriminera måste vi människor först intala oss att ”de andra” inte är människor alls. Inte som vi. Inte med barn som vi, skriver Lena Sundström i en artikel i Dagens Nyheter. Och hon vet förmodligen vad det är hon pratar om då hon är en del av det mediadrev som ständigt försöker avhumanisera de hemska ”nätrasisterna”, dem som tycker annorlunda än hon själv.
Sällan eller aldrig låter svensk media de som angrips komma till tals. Det har varit mycket prat OM Sverigedemokraterna, men väldigt lite samtal MED dem. Det är mycket anklagelser MOT en diffus grupp som kallas ”rasister”, men väldigt sällan låter man dessa människor få motivera sina ståndpunkter. I det avseendet bryter man ständigt mot pressens etiska regler i syfte att demonisera sina motståndare.
- samtidigt som vi, för att kunna sparka nedåt, också har ett behov av att skapa en vrångbild av att vi egentligen sparkar uppåt. Annars skulle det se så illa ut, fortsätter Sundström. Och jag kan inte annat än hålla med Lena, pricken över i:et. Hon har, tillskillnad från oss hon angriper, möjlighet att i både TV, rikstidningar och annan media motivera sina ståndpunkter. Hon och hennes gelikar har mer eller mindre monopol på vilka åsikter som ska få yttras i offentligheten och vilka som ska förbjudas. Då kan man fråga sig vem det är som sparkar nedåt, hon eller vi som hon anklagar?
”Sedan är det nog Lena Sundström och Dagens Nyheter, om några, som skapar ett allt hätskare debattklimat.”
Typisk nazistretorik. PI har uppmanat till terrorangrepp mot ”gangsterstaden” Malmö, men det är den andra sidan som ska ha skit istället.
Jag känner inte till att bloggen PI ska ha uppmanat till terrorangrepp, har du källa på det? Någon länk eller så? Annars låter det som sedvanligt skitsnack.
I övrigt är det alltså ”nazistretorik” så fort man försvarar sig från ett påhopp från Lena Sundström? Det var hon och Dagens Nyheter som började drevet och då är det rimligen inte mer än rätt att man får svara med samma begrepp. Med den avgörande skillnad att medias näthat når så många fler…
Vad lustigt, för när det kommer till flest antal, hot, skällsord och fördomsfullhet och övriga nedlåtande uttryck så tycker jag att det är högerpopulister som är de största hatarna, inte massmedia. Men frågan är ju om det går att säga någonting till dessa människor som total verkar ignorera kritik likväl som brister i sina resonemang. Det är så otroligt inkonsekvent. Har aldrig hört någon grupp gnälla så mycket om nedtystning, mediafaschism osv, men sen är det själva helt onåbara när det gäller kritik av deras egen uppfattning.
Tvärtom brukar det vara väldigt högt i tak hos ”oss”? Det censureras i väldigt liten utsträckning på åtminstone min blogg, även om jag blockat bort några inlägg på sista tiden.
”Sällan eller aldrig låter svensk media de som angrips komma till tals.”
Jasså? Jag som trodde att SD fått nåt slags klippkort till SVT Debatt till exempel, vilket annat parti har fått vara med fler gånger där? Tittar man till er litenhet så har ni ju fått ett sanslöst utrymme i massmedia de senaste åren, och dessutom sluppit undan den stränga granskning som ni förtjänar. Vilket annat parti som helst som t.ex. attackerar en grävande journalist och beslagtar hennes utrustning hade varit stekta. SD slapp undan med en liten mediafjärt. Förhoppningsvis kommer diskussionen framöver att handla om de frågor som svenska folket faktiskt tycker är viktiga, alltså inte invandring som ni fått på hjärnan men som de flesta faktiskt inte prioriterar, trots era ansträngningar. Och då kommer luften att pysa ur SD-ballongen. Jag ser fram emot att läsa fler ”det är oss det EGENTLIGEN är synd om”-inlägg från dig när det sker!
Jag är inte partipolitiskt aktiv, jag har aldrig varit, jag är inte medlem i Sverigedemokraterna och har inte haft särskilt mycket med dem att göra alls. Jag har pratat med Erik Almqvist en gång och så gick jag förbi deras valstuga, utan att prata med någon, i höstas när den stod på Sergels Torg. Så jag vet inte hur du får det att jag är medlem i partiet?
Nej, jag är egentligen mer engagerad i kriminalpolitik och miljöfrågor, men det är sällan det får debatteras av mig t.ex innan det dyker upp någon åsiktsfascist som du och säger ”men invandrarna då?”.
Den incidenten handlade väl snarare om att det var SR’s högsta höns som hade gett order om att olovligen bedriva spioneri på ett riksdagsparti. Hade inte sett så bra ut om de drivit den saken längre då det är sossar det handlar om och de måste ju ge sken av att (S)R är politiskt obunden fri radio.
Minns när statsministern under pressklubbens seminarium raljerade med tillgjord röst och teatergester över att ”SD älskade martyrrollen” – som svar på att Mattias Karlsson tagit upp Issa Issa som var en hårsmån från döden efter en knivattack.
Där och då försvann det sista förtroende jag hade för statsminstern.
Man undrar hur debatten kommer låta när någon låtit sig hetsas av det mediala klimatet till den punkt att denne attackerar ett högerparti i sverige (Sd förslagsvis).
Det har ju hänt ett antal gånger redan? Men då brukar media applådera eller hånle åt det istället…
Det hon skriver om är inte hur det är, utan om hur det kan bli. Hur det än gång blev. Ingen har sagt att SD önskar en andra förintelse. Men ”de”, väl utvalda företrädare för partiet, använder sig av en begynnande retorik. Något som öppnar upp för ett hätskare klimat. Du verkar tyvärr missa detta, och ser det som ett angrepp.
Martyr-rollen börjar bli gammal. Det är inte synd om SD. De får komma till tals, i både media och riksdag, och vet du vad: Bara för det så tänker ”vi” inte hålla med dem. SD får stå på egna ben nu.
Att SD eller invandringskritiker generellt har antagit en martyr-roll är något som en grupp journalister diktat ihop. Man har drabbats av någon slags kollektiv skuldkänsla över att man ständigt hetsat mot, uppmanat till, inte släppt fram osv. Därför har man istället projicerat en bild av oss som martyrer och sedan börjat jaga oss för den istället.
Det spelar faktiskt ingen roll om en chefredaktör känner att det är hans eller hennes ”publicistiska ansvar” att inte låta ett visst parti komma till tals. Det är fortfarande ett brott mot pressens etiska regler och än värre, bryter mot kriterierna för att få bedriva journalistisk verksamhet med utgivningsbevis. Inte för att man verkar bry sig om medialagarna i det här landet, men de finns och man bryter mot dem – varje dag.
Nej, ni i de segregerade, svenska förorterna och innerstäderna behöver inte hålla med oss svenskar i de invandrartäta förorterna. För ni vet förmodligen mycket bättre än vi hur livet ser ut i det nya mångkulturella Sverige, inte sant?
Sedan är det nog Lena Sundström och Dagens Nyheter, om några, som skapar ett allt hätskare debattklimat. Det är klart att det blir en hätsk debatt när diskrepansen mellan journalistens glödande penna och den verklighet den ska skildra ständigt växer. När de rosaskimrande molnen i teorierna aldrig tycks ta slut, allt medan folk blir nedstuckna och bilar sticks i brand på våra gator.
Men att det ser ut så kan man knappast lasta en handfull privatbloggare för, vilka har små medel och möjligheter. Det vore att hänga budbäraren enbart för att budskapet skrämmer.