Jag hoppas att ni kan förlåta en sverigedemokrat

Förorterna brinner medan politikerna blundar för problemen

Förorterna brinner medan politikerna blundar för problemen - bilden: anlagd bilbrand i södra Sverige.

Jag bor i Alby i Norra Botkyrka – den enda kommun där fler invandrare än svenskar bor. Här där jag bor är etniska svenskar i absolut minoritet, vi utgör högst en tredjedel av befolkningen. Så sent som igår kväll hörde jag en invandrare skrika ”håll käft jävla svennehora, du är en jävla slampa” åt en svensk tjej, det är vardag här. Ingen ingriper, inte heller jag, jag skulle avstyra en våldtäkt men att argumentera med en invandrad om ordval kan mycket väl sluta som i Landskrona, det vet alla som bor här. Dyker ”Aina” (Polisen) upp, är risken stor att det är jag som får åka radiobil, helt enkelt för att de inte vågar ingripa mot invandrare. Då är det lättare att ta fast en vit, svensk, laglydig medborgare.

Under de fem år som jag har bott här har flera mördats. En manskropp – en familjefar – hittades knivmördad på en byggarbetsplats i Fittja, han hade kränkt någons ”heder” ansågs det genom att tilltala en muslimsk kvinna. En annan hittades styckad och nedpackad i plastpåsar i princip utanför min dörr, oklart vilket ”fel” han hade gjort. En kvinna hittades mördad i skogen, det mordet fick jag bara reda på genom polisens avspärrningar. Media mörkar, man vill av politiska skäl inte skriva om våldet i förorten. Alla dessa mord inträffade utomhus inom bara några få hundra meters radie. Fler mord och övergrepp inträffar bakom hemmets dörrar, familjedraman man endast ser som notiser i lokaltidingarna numera.

På gångvägarna mellan betongblocken där jag bor har flera kvinnor våldtagits – det är också vardag. Alla rån, bilbränder, knivskärningar, nedbrunna dagis och skolor hoppar jag över, de är så många så jag kan inte räkna dem. Det brann i en förskola igår kväll – igen. I vintras utlyste Södertörnspolisen inofficiellt utegångsförbud efter mörkrets inbrott när flera unga män blivit skottskadade på Albyvägen. Utegångsförbud i ett land som Sverige – det är svårt att hålla sig hemma efter mörkrets inbrott i mörka Sverige mitt i vintern om man har ett arbete att sköta.

Självklart röstar jag på Sverigedemokraterna, inte enbart för deras invandringspolitik, utan för att de är det enda politiska parti som tar våldet på allvar. Sverigedemokraterna är ett parti som vill göra någonting åt kriminaliteten. Man kan givetvis hävda att de andra partierna också vill göra någonting åt våldet, åt brotten. Men det är skillnad på att vilja och att agera, de andra partierna har visat sig oförmögna att göra någonting åt våldet. Under politikerdebatterna talas det sällan eller aldrig om våldet, man pratar skatter och skryter om vem som satsar mest på skolan, men aldrig om de miljoner människor som drabbas av brott varje år i Sverige. Miljöpartiet vill till och med stänga landets fängelser, jag ryser vid blotta tanken på att var sjätte stockholmare tänker rösta på ett laglöst parti.

Vi är flera som röstar på Sverigedemokraterna här, både svenskar och invandrare. I tidningar, i TV och på bloggar hånas vi som inte finner oss i det påtvingade våldet som obildade, rasister, fega, dumma, inhumana, paranoida, psykotiska, listan över glåpord kan göras lång. Det biter inte, vi ser verkligheten, vi lever inte i de svenska enklaver som våra politiker och makthavare lever i.

Därför marscherar vi i otakt, därför protesterar vi, därför går vi vår egen väg och röstar inte som er andra. Jag hoppas att ni kan förlåta oss för att vi röstar för våra barns skull, för våra anhörigas skull, vi röstar på Sverigedemokraterna för att vi är rädda om våra egna liv.

Och för den som undrar – nej, jag är inte medlem i Sverigedemokraterna.

Fotnot: Det här inlägget är mycket populärt med hundratals läsare. Jag noterar även (via MediaCreeper) att anställda på Dagens Nyheter, Expressen, TV4 och Göteborgsposten varit här och läst.

AB AB AB DN DN DN EX EX EX EX EX GP GP GP GP HD HD SS SS SS SvD SvD SvD

About the Author