- Oh my God! Look at that picture over there! Here’s the Earth coming up. Wow, is that pretty.
- Hey, don’t take that, it’s not scheduled.
- You got a color film, Jim?
- Hand me that roll of color quick, will you…
1968. Olof Palme demonstrerar sida vid sida med Nordvietnams Moskva-ambassadör, USA kallar hem sin Sverige-ambassadör i protest. Upplopp i ett flertal europeiska städer. Majrevolt i Paris. Kårhusockupation i Stockholm. Martin Luther King mördas på ett hotell i Memphis. Raskravaller i USA. Robert Kennedy blir skjuten. Tjeckoslovakien invaderas av Sovjetunionen.
Men 1968 var också det år då konversationen ovan ägde rum mellan Frank Borman och William Anders. Två för de flesta svenskar idag helt okända personer. Julen 1968 slog de tillsammans med Jim Lovell världsrekord i tittarsiffror med en alldeles speciell TV-show. En miljard människor såg eller hörde dessa tre astronauter citera några bibelverser som handlade om en ”god jord” ifrån en rymdkapsel i omloppsbana runt månen. I juli året därpå blev Neil Armstrong och Buzz Aldrin de första människorna att sätta sina fötter på månens yta.
Jorduppgång 1968 (klicka för större bild)
I omloppsbana runt månen tog William Anders fram kameran och tog ett fotografi på jorden. På bilden syns hur jorden går upp som en skimrande blå pärla över den grå livlösa månytan. Bilden slog ned som en filosofisk bomb. Det blå klotet mot den tomma svarta rymden startade en debatt kring hur viktigt det är att ta vara på vår jord. Med William Anders bild som inspiration anordnades ”Jordens dag” för första gången 1970 – en dag avsedd att uppmärksamma viktiga miljöfrågor. Idag anses bilden vara en av de hundra viktigaste i världshistorien och det mest betydelsefulla miljö-relaterade fotografi som någonsin tagits.
Till Sverige nådde den nya ”gröna vågen” i början av 1970-talet, något som rent politiskt gynnade Centerpartiet i egenskap av riksdagsparti med gröna frågor på agendan. Sverige fick med Thorbjörn Fälldin en centerpartist som statsminister. Hösten 1981 bildades Miljöpartiet, en av de drivande bakom det nya partiet var Per Gahrton, en avhoppad folkpartist som var missnöjd med kärnkraftsfrågan.
Och det är på något sätt ett ödets ironi hur ett av naturvetenskapens och teknikens största triumfer ifrån 1968 på ett så vackert sätt länkar ihop med den moderna svenska miljöpolitiska rörelse som stavas Miljöpartiet. Miljöpartiet är inte bara ett parti som vill avskaffa räntor och fängelsestraff samt införa medborgarlön, man är även fientligt inställda till naturvetenskapen som fenomen.
Miljöpartiet spexar i Almedalen 1982
Naturvetenskapen, de antika renässansideal som byggt det samhälle vi har idag bygger på definitioner, bevis och falsifierbarhet – möjligheten att ständigt pröva uppställda teorier. Denna vetenskapliga princip är en förutsättning för exempelvis modern läkarvetenskap – men den vill Miljöpartiet utmana. Såhär skriver man i sitt partiprogram:
”Det behövs en god dialog, samverkan och ett vetenskapligt samarbete, byggd på öppenhet och ömsesidig respekt, mellan skolmedicin och komplementärmedicin, även kallat alternativmedicin. Ett nationellt och offentligt register över utövare av komplementärmedicin ska finnas. Godkända komplementärmedicinska metoder måste bli en integrerad del av det allmänna sjukvårdssystemet.”
Ulf Ekman, Livets Ord
I klartext vill man alltså införa icke-vetenskapliga vårdformer – så kallad alternativmedicin – på landets sjukhus och vårdinrättningar. Den naturvetenskapligt grundade vård vi idag har bygger på att ingen vård ska erbjudas vars effekter inte prövats vetenskapligt, oavsett om det rör sig om ört-te, zonterapi eller en produkt framtagen av AstraZeneca. På senare år har naturvetenskapen fått se sig ständigt utmanad av allt starkare vetenskapsfientliga krafter. I det här fallet är det Miljöpartiet, i andra sammanhang har det varit religiösa grupper som vill lära ut kreationism på skolor.
Det är märkligt att ingen reagerat på Miljöpartiets förslag. Deras idéer är lika chockerande som om Kristdemokraterna hade föreslagit ”Healing med Livets Ord” som en del av svensk sjukvård. Sedan får man givetvis tro på en gud, gå på zonterapi eller låta en astrolog spå framgången i kärlekslivet om man så önskar. Men inget som inte vetenskapligt kan bevisas hör hemma innanför sjukhusets fyra väggar, alldeles oavsett vilka positiva erfarenheter några anser sig ha haft av behandlingen. Fungerar behandlingen tål den att prövas vetenskapligt, annars är det inte vetenskap, då är det tro.
Maria Wetterstrand och Peter Eriksson för Miljöpartiet
Problemet med Miljöpartiets fientlighet gentemot naturvetenskapen består i att miljö är naturvetenskap. Det är essensen, kärnan, i allt miljötänkande. Därför är det så paradoxalt att just Miljöpartiet säger sig vara de gröna värdenas beskyddare, eftersom man på samma gång så frenetiskt vill bekämpa allt det som gör att vi idag är medvetna om miljöproblemen. Ett av de mest centrala begrepp man måste förstå och acceptera för att kunna lösa viktiga miljöfrågor är termodynamikens första huvudsats – energiprincipen. Eftersom hela miljödebatten idag handlar om just energi; energi för att driva bilar, energi för att värma bostäder, energi för elproduktion osv. Man måste inse att energi är inget som hokus-pokus kan trollas fram.
Det kanske inte är så konstigt att Miljöpartiet i höstens val förmodligen blir Sveriges tredje största parti. Häromåret ryktades om en ny miljöbil som skulle drivas på tryckluft, den debatterades flitigt runt om på Internet. Det folk inte verkade begripa var återigen energiprincipen, energin för framdrivningen måste fortfarande skapas någonstans. KTH-professorer försökte för hänförda journalister förklara att en sådan bil med rimlig räckvidd var en teoretisk omöjlighet, det hjälpte inte, flera tidningar skrev om den ändå. Förstår man inte, så förstår man inte. Allt färre timmar ägnas i skolan åt matematik, fysik, biologi och kemi, de språk som beskriver den värld vi alla lever i och delar. Naturvetenskapen har de senaste decennierna befunnit sig på ständig reträtt i Sverige till förmån för discipliner vars vetenskapliga status är högst diskutabel.
Visst ser det futuristiskt och häftigt ut, men Miljöpartiets spårtaxisatsningar saknar verklighetsförankring.
Och för Miljöpartiet spökar vetenskapen om och om igen när man granskar deras miljöpolitik. När man i de politiska partierna 2008 skulle diskutera beslut om spårväg eller tunnelbana till Nacka utmärkte sig Miljöpartiet med att absolut vilja satsa på spårtaxi. Samma sak hände förra året, 2009, i Uppsala där Miljöpartiet lyckades få med sig även socialdemokrater och vänsterpartister och dessutom drev igenom frågan i Kommunfullmäktige. I januari i år tvingades man ge upp och erkände att spårtaxi inte var något som skulle fungera för staden.
Spårtaxi är endast ett teoretiskt system som redan i teorin har stora begränsningar i fråga om kapacitet och driftsäkerhet. Därtill kommer att konceptet kräver betydligt mer energi per personkilometer än annan kollektivtrafik. Inte ens i teorin kommer det i närheten av den kapacitet en spårvagn eller tunnelbana kan erbjuda. Konceptet är långtifrån nytt, det har prövats, testats och utvärderats i olika dyra offentligfinansierade pilotprojekt i olika länder runt om i världen alltsedan 70-talet. Det hjälper inte Miljöpartiet, man förstår inte matematiken, man lyssnar inte på experterna. Därför har man drivit och driver frågan om spårtaxi i flera svenska kommuner, mot bättre vetande och forskares protester, och har dessutom krav på spårtaxi i sitt partiprogram.
Torr-is, koldioxid som hotar vårt klimat i fryst form
Och tänkandet smittar av sig på den skolplan Miljöpartiet har på sin agenda. Där får den teoretiska naturvetenskapliga modellen stå tillbaka, istället menar man att ”estetiskt och annat praktiskt arbete ska genomsyra skolan. Det inverkar positivt på arbetsklimatet i skolan om eleverna får olika möjligheter att uttrycka sig. Skolan måste på allvar avsätta tid för att främja elevernas harmoniska utveckling. Det handlar om att medvetet arbeta med känslor, stärkande övningar, respekt för andra och sig själv, konflikthantering och demokrati. Vi verkar för att det i läroplanen sätts upp mål även inom ovanstående områden”
Praktiskt och estetiskt arbete kan säkert vara bra för många, men grunden för det moderna västerländska samhället är den vetenskapliga teorin. För en miljöpartist kan det kanske verka tråkigt med livscykel-analyser, van-der-Waalsbindningar och termodynamik, icke desto mindre utgör dessa ett nödvändigt fundament för att förstå hur vår miljö fungerar. När man fattar beslut i viktiga miljöfrågor kan man inte fukta ett finger och se åt vilket håll opinionsvinden blåser, man måste ha betydligt mer på fötterna än så.
.
bloggo – vecka 16
.
Varje helg, företrädesvis varje lördag, publiceras en artikel här på bloggen. Artiklarna är tänkte att vara av något djupare karaktär. För att läsa tidigare veckors artiklar, klicka på länken ”artiklar” i menyn.
Relaterade aktuella nyhetsartiklar:
Är väl ändå ingen vettig person som på allvar tänkt rösta på Miljöpartiet? Tror det är sånt man säger i undersökningar för det är mindre kontroversiellt. Tycker faktiskt att Sverigedemokraterna har en bra och sund miljöpolitik.
Jag har då alltid uppfattat miljö-mupparna i MP som ett skämt. Trots mitt miljöengagemang bör tilläggas! Tack för en bra artikel. Ska helt klart visa den för några vilsna satar som tänkt rösta på Maria och Peter.
Daily Mail APRIL 8
HÖGINTRESSANT ” Labur´s Betryal of Brittich Workers ”
Invandringsproblematiken .. som de Svenska men i betydligt
mindre omfattning per capita ( 61 miljoner ) 98 % av nya
jobben går till invandrare som tar starkt reducerade löner.
Tar upp.. Black Economi..Prisons…Studenvisas ( som används till svartjobb) o.s.v
Har du någon länk till en beskrivning av det föreslagna systemet i Uppsala så det går att bedöma hur verklighetsfrämmande det var? Handlade det verkligen om att bygga till varje garageuppfart?
Om spårtaxi konkurrerar med tunnelbana är den ineffektiv i jämförelse, men om den istället ersätter bilåkande leder den till stora besparingar. Jag skulle tro att den även slår bussar med god marginal. När det gäller kostnad kan man på din bild ovan se en anledning till att den kan bli oerhört ekonomisk: balkbanor som går ovan marken tar nästan ingen plats, och mark är värdefull i städer. Men som sagt, antagligen blir det Kina med sin snabba urbanisering och experimentvilja som hinner först.
Den rapport jag känner till angående just Uppsala är den här:
Spårbilsnät i Boländerna Förstudierapport
Den är starkt tendentiös FÖR en spårtaxisatsning. Nu har dock Miljöpartiet redan övergett sina planer för spårtaxi i Uppsala och det är ett litet friskhetstecken kanske.
Tanken med spårtaxi är inte att bygga till varje garageuppfart, men att bygga ett finmaskigt nät av spår. Bekymret är fortfarande rent logistiskt att på morgonen när man ska till arbetet ska grannen förmodligen inte till samma arbetsplats, alltså måste man ta separata spårbilar. Konceptet med spårtaxi försöker kombinera spårvagnens miljövänlighet och transportkapacitet med personbilens frihet och bekvämlighet. Resultatet är en katastrof både för miljön och plånboken.
Professor Vukan R. Vuchic vid University of Pennsylvania, PA förklarar det kanske bättre än jag:
Personal Rapid Transit: An Unrealistic System
Spårtaxi har redan provats och en spårtaxi-liknande bana finns sedan 70-talet i Morgantown WV USA, den fungerar däremot som mer konventionell förarlös ”people mover” under rusningstrafik och som spårtaxi under lågtrafik. Fortfarande dock längs en vanlig ”slinga”. Angående Kina får de gärna lägga sina pengar på att utveckla ett bra koncept, lyckas de komma på en lösning som är ekonomiskt och ekologiskt hållbar så är de mer än välkomna att göra det.
Den här artikeln handlar heller inte om just spårtaxi, utan om Miljöpartiets vetenskaps-syn, även om du tar poäng om du lyckas visa att spårtaxi är en hållbar transportlösning ur ett miljöperspektiv.
Jag tror inte riktigt du förstått tanken bakom spårtaxi. Meningen är inte att direkt konkurrera med tunnelbana i lägen med extremt stor trafikvolym utan att kunna erbjuda flexibel trafik till mycket lägre investeringskostnad än vare sig tunnelbana eller spårvagn i lägen med färre resenärer.
Det är en experimentell teknik som inte lär fungera direkt utan behöva en del utveckling, men det är ingen orsak att helt avfärda den. All teknik är ny någon gång. Miljöpartiet i Uppsala tycks ha kommit fram till att de vill ha en beprövad teknik vilket i och för sig är förståeligt, men frågan är då vem som kommer först med denna teknik. Blir det månne kineserna som tycks satsa hårt på miljöteknik?
Förarlösa ”people movers” – vagnar med mindre kapacitet och större flexibilitet – finns redan på flera håll i världen. Miami Metromover är ett sådant exempel jag själv provat att åka med. Den delen av konceptet är ingen nyhet och väl värd att överväga en satsning på.
Men i själva spårtaxi-konceptet finns ingen substans, det finns ingen bärighet i att bygga ett finmaskigt spårnät med spår hem till varje garageuppfart. Kapaciteten blir för låg och energiförbrukningen för hög per passagerare. Det är den logiken inte Miljöpartiet förstår.
Man bör här även observera att Miljöpartiet diskuterat spårtaxi just utifrån något som skulle kunna byggas istället för tunnelbana eller annan spårbunden trafik. Detta trots att spårtaxi är ett diffust teoretiskt begrepp för en kommunikationsform med låg kapacitet till hög kostnad – ekonomiskt såväl som ekologiskt.
Har väntat otåligt på veckans artikel om MP. Den är riktigt bra men ändå skrämmande. Tänk att så många tänker rösta på ett religiöst new-age parti i valet!