landet där våldet blivit norm

Flickvännen till SD's pressekreterare misshandlades förra året

Kvinna misshandlas vid Gullmarsplan

Vi lever i ett märkligt land egentligen och det är en märklig valrörelse i år. Jag kan inte låta bli att bli lakonisk när jag läser nyhetsrubrikerna där vulkanaska, en motorväg och en otrohetsaffär är de stora nyheterna.

Det är ganska skrämmande – faktiskt – att vi har hamnat där vi är idag. Att debatten tagit den vändning den tagit. Vi lever i ett land där våldet på några få decennier har normaliserats. Ett land där värdetransportrån är vardag, där de flesta unga kvinnor känner åtminstone en som våldtagits, där pensionärer mördas på öppen gata, där våld mot politiker inte anses ovanligt.

Men det mest skrämmande är att vi inte reagerar, att vi inte vaknar upp ur vår törnrosasömn. Att allt detta är en verklighet – men att vi inte tillåts reagera på den. För om man reagerar – blir man utbuad. Då blir man häcklad, hotad, misshandlad och plötsligt offer för det normaliserade våldet.

Det är skrämmande.

Man behöver inte sympatisera med Sverigedemokraterna om man inte vill det. Det är inte vad det här inlägget handlar om. Du får vara till vänster, höger, mitten, över, under, var du vill i debatten. Vad tycker du om samhället sådant det ser ut?

Vad tycker de andra sju partierna, varför ser de så diametralt annorlunda på dessa samhällsfrågor? Tycker inte de att det gått för snett för länge? Beror flatheten helt enkelt på att de som styr och ställer själva lever i skyddade enklaver under polis-skydd och därför inte behöver bry sig om resten av samhället?

AB AB AB DN DN DN EX EX EX EX GP GP GP HD HD SMP SMP

About the Author