Hallunda Centrum
Många som läser min blogg verkar ha fått intryck av att jag är en rasist som bor i någon fin villa i Skåne. Men så är det naturligtvis inte, jag bor i det som kallas Norra Botkyrka. Enligt den officiella statistiken är nästan hälften av invånarna här svenskar. Men några svenskar ser man högst sällan till, de existerar förmodligen endast i statistiken. Alla som någon gång satt sin fot i Alby, Fittja, Hallunda eller Norsborg vet vad jag talar om.
Imorse, strax efter åtta, handlade jag frukost på Matrebellen i Hallunda Centrum. Och så stod han bara där, en mörk negroid man, gissningsvis ifrån södra Afrika. Han försökte ta kontakt med kvinnor som kom ut ifrån butiken, den ena mer vettskrämd än den andra. Men det var inte förrän jag själv betalat och skulle ta mina varor jag upptäckte vad han sysslade med. ”You need ride?”, frågade han brunetten som stod bredvid mig, jag tittade upp på honom och en glansartad drogpåverkad blick mötte mina ögon. Jag höll envist kvar hans blick i ett klassiskt blick-krig som förmodligen bara människor i förorten känner till. En medellång afrikansk man i 30-årsåldern med uttryckslös min stirrade suddigt tillbaka. ”No, I have a car”, replikerade kvinnan innan hon rafsade åt sig sina varor och skyndade ut mot parkeringen. Kvar stod mannen lite vilsen och besviken med en nervös kroppshållning.
Jag sov för lite inatt, jag gick upp alldeles för tidigt, poletten föll inte ned. Köpcentret var än så länge ganska tomt på folk och jag vände mig om och gick därifrån. Det tog ett tag innan jag insåg att jag borde gjort något, borde ha slagit larm, och telefonen hade jag glömt hemma. Jag ringde i alla fall polisen så fort jag var i närheten av en telefon och de var mycket intresserade av iakttagelsen. Men då hade det hunnit gå nästan tjugo minuter och jag kunde inte förmå mig själv att riktigt förstå mitt egna agerande. Var jag feg, eller var jag bara trög?
Relaterat:
En första plikt är ändå mot sig själv. Om man inte har barn eller fru. Du var klok och gjorde så gott du kunde, givet förutsättningarna.
Att hamna i slagsmål är en förlorande ekvation. Vinner man riskerar man att göra sig skyldig till dråp. Förlorar man blir man förödmjukad.
Ja, ett slagsmål med någon som är påtänd kan vara ohälsosamt. Jag kunde ha sagt till personalen i affären, om de inte redan uppmärksammat honom. Det var helt enkelt för tidigt för mig, trots att jag redan varit vaken i nästan tre timmar.