därför kommer jag att rösta fel

I höstens riksdagsval kommer jag att rösta fel, jag kommer att rösta på ett enfrågeparti. Jag kommer att rösta på hatet, på fientligheten, på rasismen och på de rakade skinnskallarna. Jag kommer att rösta på alla de superlativ och invektiv som massmedia tillskrivit ett litet förhatligt politiskt parti. Detta hot mot etablissemanget, denna lilla extrema grupp människor som lider av massavhopp och stridigheter men som på samma gång av någon märklig anledning är något att frukta. Denna cancersvulst, denna varböld i det politiska systemet som vi villigt ger upp åsikts och yttrandefrihet för att stoppa, vars företrädare det är fritt fram att misshandla.

Det var en höstdag sent nittiotal. Vi stod och matade in tomkartonger i en kartongpress. Vi hjälptes åt, jag och en av mina allra närmsta vänner. Jag vit svensk, han svart och invandrad ifrån ett utomeuropeiskt land. Vi kan kalla honom Adam. Vi pratade politik, och jag känner såväl igen mig idag när jag hör alla PK-debattörer prata om fri invandring och om att öppna gränserna. Jag tyckte likadant då, jag pratade på om hur Sverige borde öppna sina gränser helt. Adam trasslade som bäst just då med Invandrarverket, avslagna asylansökningar och oro över ett ständigt utvisningshot. Han lyssnade tålmodigt på mina idéer och tankar.

Sedan började Adam att ställa motfrågor. Jag menade att man kan stryka alla bidrag, men låta folk invandra och försörja sig själva. Samma argument hörs i debatten idag. Ska vi låta dem som inte kan försörja sig själva svälta ihjäl, undrade han. Nej, det kan man inte göra, någon form av bidrag kan man få. Och vem ska då betala när miljoner människor söker sig till Sverige med löften om bidrag, undrade han. Borde inte alla få rätt att leva och ha det så bra som vi har det i Sverige tyckte jag, allt annat är orättvist, jag förtjänar inte ett bra liv mer än någon annan. Han höll inte med.

Ingenting i livet är gratis, om det upplevs som gratis så är det för att någon annan har betalat. Det var Adam som fick mig att inse att den välfärd jag njuter av har mina föräldrar, deras föräldrar och dem som levt i detta land innan dem kämpat hårt för att jag ska få. Man har svettats, blött och offrat med hopp om att kunna ge sina efterlevande en bättre framtid. Man har startat företag, lagt järnvägar, grävt kanaler och byggt hus. Bättre, längre, djupare och högre än generationerna innan, allt för de generationer som kommer efter. Adam såg sig själv som inget annat än en gäst, han förtjänade inte att få ta del av något gratis, inget gav honom den rätten.

Det var därför han bad Invandrarverkets utredare att ta hans bidrag och köra upp det någonstans där det var mörkt. Han ville arbeta, men han förvägrades arbetstillstånd. Han skulle vackert ta emot bidrag ansåg de, tills hans ärende var avgjort. Det gjorde han inte, han arbetade svart istället. 14-15 timmar om dagen, sju dagar i veckan, drygt 360 dagar om året. För några kronor i timmen arbetade Adam för kända svenska företagskedjor. Willys, H&M, Scandic, ICA där giriga chefer såg en chans att skära emellan och utnyttja näst intill gratis arbetskraft. Om någon ifrån någon berörd myndighet frågade var han praktikant eller något liknande. Han ville göra rätt för sig, trots att regeringen Persson gjorde allt den  kunde för att lägga krokben.

Det här var och är verkligheten i Sverige, det är segragationspolitik. Ingenting i livet är gratis, det är bara någon annan som betalar. Den utstakade immigrationspolitk som drivs av en verklighetsfrånvänd kulturelit är i grunden rasistisk. Det är politikerna som bär ansvaret till att det ser ut som det gör i Sveriges förorter, inte invandrarna. Ifrån Monas bostad ute vid havet, vid Skurusundet, är det långt till de invandrartäta förorterna. Det är märkeskläder, rikemansfester och resor till Mauritius som bekostas av skattebetalarna.

I norrländska Bjästa snyftas det, inte för de två flickor som våldtagits, utan för att man tycker lite synd om sig själva. Man känner sig utpekade och hatade och därmed bekräftar man genast alla fördomar man kan få om dem. Bjästaborna inser inte att man har gjort fel, man är ångerfulla pga de reaktioner som väckts. En kille våldtog en flicka och sedan en till, men slapp undan straff. Han avtjänade straffet för den första våltäkten under tiden han drack alkohol, festade och våldtog en andra tjej. Det är inget straff. I Sverige har därmed våldtäkt i praktiken legaliserats.

Jag vill att våldtäkt ska vara olagligt, ingen tjej ska behöva vara rädd för att bli våldtagen och om detta ofattbara ändå händer ska den som utfört våldtäkten inte tillåtas göra om det. I debatten i media daltar man med gärningsmännen och sparkar på offren, det är ett kvinnoförtryckande synsätt som vi gemensamt borde ta avstånd ifrån. Vi måste ta avstånd ifrån det.

Det finns, tyvärr, endast ett politiskt parti i Sverige idag som vågar peka på problemen. Endast ett som tar debatten. Som står upp för de utsatta, för brottsoffren. Det finns bara ett parti som vill att invandrare blir en del av det svenska samhället och det är kontroversiellt. Det är inte rasism, det är inte fascism. Fascism är apartheid, att förespråka att alla invandrare samlas i ghetton, i betongförorter. Det är vad vänstern vill, det är vad Mona vill.

Jag vill leva i ett Sverige där unga tjejer kan känna sig trygga, ha tillförsikt och vågar tro på sig själva. Jag vill att Sverige för en invandringspolitik med ansvar. Invandrare ska få arbetstillstånd medan deras asylansökan prövas. Det är roligt och jag är lite stolt över att så många vill flytta till Sverige, det är ett erkännande till alla oss svenskar. Sverige är ett bra och attraktivt land. Men flyttar man till Sverige så ska man assimileras in i samhället, flykting eller ej, vit eller svart. Vill man inte lära sig svenska, vill man inte umgås med svenskar, vill man inte ta del av det svenska samhället, vill man bära burka och om man anser att kvinnor är mindre värda, då kanske man borde prova att flytta till ett annat land? Då kanske Sverige inte är rätt plats att bo på.

AB AB DN DN DN EX EX EX SvD SvD SvD

bloggo – vecka 12

.

Varje helg, företrädesvis varje lördag, publiceras en artikel här på bloggen. Artiklarna är tänkte att vara av något djupare karaktär. För att läsa tidigare veckors artiklar, klicka på länken ”artiklar” i menyn.

About the Author