hos Vänstern jäser antisemitismen

Det är inte så mycket att förvånas över egentligen, vänsterns antisemitism. I Tsarryssland och senare Sovjetunionen var det legio att skylla än det ena än det andra på judarna. I samband med ryska revolutionen 1917 mördades hundratusentals judar, de var legitima måltavlor. Likadant var det i det vänsterfascistiska Italien på 30-talet, och hur det såg ut under den Nationalsocialistiska vänsterregeringen ledd av Adolf Hitler känner nog de flesta till. Det blev lite väl blodigt, det såg inte bra ut att gasa ihjäl miljoner människor, det erkänner nog de flesta vänstermänniskor idag. Socialdemokratiska Aftonbladet fortsatte i artikel efter artikel att hylla Adolf Hitlers erövringar på kontinenten, långt efter att de flesta andra sympatisörer övergivit honom. Klicka för artikel i Aftonbladet ifrån sommaren 1941

Därför har man allt sedan allierade trupper besegrade Hitler 1945, inte minst i Sverige, försökt utmåla de fascistiska och nazistiska ideologierna som högerideologier. Detta trots deras inneboende vänsteregenskaper, blodröda fanor, stark statsmakt, begränsad eller ingen privat sektor, inskränkningar av åsiktsfriheten mm mm. Långt ifrån liberalism. Få har protesterat när en liten grupp vänsterextrema försökt skriva om historien, förmodligen tog ingen dem på allvar. Sedan kom 60-talet, vänstervågen, journalisthögskolan som i folkmun kallades kommunisthögskolan, och historieomskrivningen fick fäste i den statliga televisionen och på nyhetsredaktionerna. Idag är det ytterst få som reagerar på att man kallar fascismen en högerideologi.

Antisemitismen och vänsterfascismen marscherar hand i hand. Idag är antisemitismen starkare i Sverige än på länge, inte minst i Malmö där Ilmar Reepalu gått ut och kallat judarna en varböld, ett språkbruk hämtat ifrån, just det, Hitlers lilla handbok Mein Kempf. Och Mona har gått ut och försvarat sin partikollega, det är en ickefråga i de socialdemokratiska leden, antisemitismen får inte ifrågasättas. På Svenska Dagbladets hemsida kan man idag läsa chockerande åsikter om det judiska folket. ”Juden skall ut ur Sverige!”, ”Jag tror planen är att ta in muslimer i tillräckligt antal för att de i sin tur skall rensa upp judarna”, ”Juden är en parasiterande amöba.”, ”Dags att syna juden i sömmarna! Bra Reepalu, du har folket bakom dig.”

Och på högersidan är det tyst, kusligt tyst. Den enda etablerade politiker som vågat kritisera antisemitismen lite försiktigt är Göran Hägglund, men han blev utskälld av Mona Sahlin redan innan han pekat ut vänstergrupper och muslimer som de skyldiga. Mona blev upprörd, antisemitismen ifrågasätter man inte, den är en del av vänsterpolitiken, den får man med paketet om man lägger sin röst på henne.

Det finns, vilket skrämmer, endast ett parti som tydligt tagit avstånd ifrån det ökande våldet mot judar i Sverige, och det är Sverigedemokraterna. Alla andra partier lägger locket på, eller tittar lite nervöst åt annat håll. På mediasidan ser det likadant ut, Dagens Nyheter och det av tradition judefientliga Aftonbladet försöker hålla låg profil i frågan. Ingen vill bli anklagad för att ställa krav på militanta vänstergrupper eller muslimska invandrare, ingen vågar avkräva dem respekt gentemot de judar som bor och har bott i Sverige i hundratals år.

Relaterade artiklar:

PI

SvD1 SvD2

About the Author