På Monas och Fredriks bakgårdar

Det är alltid lika trevligt med mångkultur, visst är det? Det är inget fel med invandring, Sverige har haft det i alla tider och det har utvecklat landet enormt. På 70-talet gick något däremot snett, ordentligt snett. Från att räkna invandrare i tusental, vällde människor in utan krav på motprestation i hundratusental.

Kanada är mångkulturellt skriver tidningarna och tar ofta upp OS-värden som ett lysande exempel på fungerande mångkultur. Det man glömmer att nämna är att de flesta nationaliteter representerade i Kanada är europeiska. Det finns och har funnits andra mångkulturella stater i världen, Libanon eller Jugoslavien om vi vill ta ett mer näraliggande exempel. Det är i sig inget fel på svarta, araber eller någon annan folkgrupp. Men den förda immigrationspolitiken där stora folkgrupper som hamnar på direkt kollisionskurs med vår kultur bjuds in på kort tid leder till ökade klyftor. Detta leder i förlängningen oundvikligen till rasmotsättningar, upplopp och i slutändan inbördeskrig.

För Mona Sahlins eller Fredrik Reinfeldts del spelar det inte så stor roll, ännu. De bor båda i trygga etniskt svenska områden, de skyr invandrarna i praktiken. Fredrik i Täby och Mona vid Skurusundet. Invandrare fungerar bra att visa upp sig med framför kamerorna, men är inget man vill befatta sig med på fritiden. De är båda rasister, i smyg. Undrar om någon av dem kommer att rösta på SD i höst?

About the Author