Trädgårdsstadens lummiga grönska – Del 3 av 3
Den här artikeln skulle egentligen ha publicerats redan förra veckan, den knyter ihop och sammanfattar ämnet för de två första artiklar jag skrev i ämnet. Jag ber om ursäkt för att jag dröjde, förra veckans artikel uteblev alltså. Vill du läsa de andra två artiklarna så hittar du länkar till dem här:
Trädgårdsstadens lummiga grönska – Del 1 av 3
Trädgårdsstadens lummiga grönska – Del 2 av 3
Två saker har jag tagit upp. Den första är den politiska och kulturella elitens benägenhet att själva flockas i de svenskaste av svenska bostadsområden (artikel nummer 1). Detta det faktum till trots att man ofta och gärna hyllar invandring och det man kallar mångkultur. Den andra handlar om de kommuner där SD har sitt största väljarstöd (artikel nummer 2). Faktum är att dessa kommuner många gånger även är de kommuner som tagit emot mest invandrare. Danderyd är en av de kommuner som tagit emot minst invandrare och också den kommun där stödet för SD är lägst i hela landet, bortsett från två småkommuner i Norrland.
I debatten kring Sverigedemokraterna har man allt som oftast avvisat SD som ett fördomsfullt parti av fega människor som spelar på folks rädslor för det som är okänt. Dessa påståenden är på sätt och vis ogrundade, eftersom Sverigedemokrater ofta själva lever i invandrartäta områden. En fördom borde kunna definieras som att ha en åsikt om något man inte har egna erfarenheter av. Därmed skulle man, om man vill vända på resonemanget, kunna påstå att de som öppenhjärtligt talar sig varma för invandring, utan egna erfarenheter av den, är fördomsfulla.
Så långt, men här vill jag stanna för ett kort tydliggörande. Förordar jag att alla som inte ser ut, tror eller tycker på ett visst sätt inte är välkomna i Sverige? Nej, naturligtvis inte! Vi har haft invandring till Sverige i alla tider, i större eller mindre omfattning. Det har historiskt sett varit tyskar, fransmän, finnar osv, och idag är det andra länder vi tar emot invandrare ifrån. Det här har på många sätt berikat Sverige.
MEN, det kommer tyvärr alltid ett MEN. Man får inte gömma sig bakom bländande fantasi-idyller och utopiska beskrivningar när de sociala baksidorna blir påtagliga. Det jag tar upp nu är inte gripit ur luften. Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) har tagit fram statistik och ett par utredande rapporter där man konstaterar att speciellt vissa invandrargrupper är mer benägna än andra att begå brott. Särskilt gäller detta grövre brott. Man kan säkert spekulera länge i vad detta kommer sig av, tyvärr vill vissa inte ens detta. Media brukar många gånger konsekvent förneka dessa rapporters existens. Jag syftar framförallt på rapporterna “Invandrare och invandrares barns brottslighet” från 1996 samt “Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet” från 2005. Båda framtagna av BRÅ.
Vissa menar på att det är klassskillnader eller rasism som gör att invandrare i högre utsträckning anmäls och åtalas för brott. Och det hade kunnat vara så, om det inte vore för de stora skillnader som finns mellan olika invandrargrupper. Afrikaner och människor ifrån Mellanöstern, framförallt män ifrån muslimska länder, är mest benägna att dyka upp i brottsstatistiken. Östasiater; kineser, japaner och koreaner är däremot mer laglydiga än etniska svenskar. Att det svenska rättsväsendet är rasistiskt skulle alltså betyda att man föredrog östasiater före etniska svenskar. Det är inte en särskilt trolig tes och den har inte stöd i någon statistik eller forskning.
I Sverige tar vi emot 100′000 invandrare varje år, en mindre andel av dessa är flyktingar. Att slussa in så stora grupper människor ifrån vitt skilda kulturer i det svenska samhället får konsekvenser. Till att börja med kan man krasst ifrågasätta varför vi ska ha invandring till Sverige alls. Det finns faktiskt väldigt få fullt ut hållbara argument för. Ett av de tyngsta och mest använda argumenten i debatten är att hänvisa till situationen i invandrarnas hemländer. Man syftar då i första hand på flyktingar, eftersom vi gärna felaktigt använder begrepp som färgad, flykting och invandrare synonymt i debatten. Vi menar då att det finns humanitära skäl, det är krig och elände i invandrarens hemland, därför ska han eller hon vara välkommen till vårt land. Och det låter givetvis behjärtansvärt.
2008 sökte 25′000 människor asyl i Sverige, de flesta invandrare ansöker om uppehållstillstånd på anknytning, inte asyl. Man har redan en släkting i landet helt enkelt. 3′361 av de asylsökande kom ifrån Somalia. Men varför ska bara denna lilla grupp få komma till ett bra land som Sverige, borde man inte släppa in alla somalier? Borde inte alla få komma hit och få ett bättre liv här? Och ganska snart måste man börja fråga sig i hur stor utsträckning flyktingmottagande verkligen hjälper. Det är knappast något fel på den somaliska marken, landet utgörs i första hand av dess folk. Om man låter hälften av alla somalier få invandra till Sverige, finns det då inte en risk att man får med sig lite av de somaliska konflikterna och problemen också? Om än inte hälften, så åtminstone en viss andel av de problem i Somalia som gjorde att man flydde därifrån ifrån första början? Det finns anledningar till att folk flyr sina hemländer och de anledningarna lämnar man inte alltid kvar bakom sig.
Det är i allra högsta grad värt att reflektera över hur vi ska handskas med internationella konflikter. Ska lösningen i varje väpnad konflikt i världen vara att alla i landet får flytta till Sverige? För det vore djupt orättvist om bara vissa, de som har råd med biljetten, tilläts komma hit och få ett bättre liv, vore det inte? Vissa debattörer förespråkar på fullt allvar just detta, fri invandring. Alla ska få möjlighet att komma till Sverige menar man. Jag skrev lite om detta i artikel nummer två.
Eller, får jag komma med en radikal tanke? Kanske vore det bättre att lösa konflikten på plats, än att flytta en bråkdel av de drabbade till andra sidan jordklotet? Då skulle ingen behöva fly från hus och hem och vi i Sverige skulle slippa behöva oroa oss över sociala problem och kriminalitet som följer i invandringens spår.
bloggo – vecka 5
.
Denna artikel ingår i artikelserien “Trädgårdsstaden”, en analytisk artikelserie i tre delar, exklusivt här på denna blogg. Detta var den sista delen i artikelserien.
Mitt inlägg blev kanske lite väl långt och diffust. Det kom kanske inte fram att jag verkligen tycker det är en intressant fråga i sig att diskutera; varför man ska ta emot flyktingar etc? Alltså inte en diskussion om islam är en ond religion eller om afrikaner är våldtäktsmän som kommer hit för att våldta svenska kvinnor, eller om så kallad mångkultur är bra. Oftast blir debatten iaf på internet extremt polariserad och ofta kränkande och rasistisk. Diskussionen om VARFÖR har till viss del lyst alltför länge med sin frånvaro och är något som behövs mer tycker jag. Ser fram emot inlägg i frågan, och ska försöka skriva mer framöver!
Angående nationalsim så menar jag inte riktigt nationalism i den bemärkelse att man kan vara stolt över sitt land etc, utan just den kollektiva synen som delar in människor i olika folk, och menar att detta folk har förtur till ett land, och att detta land bör sätta detta folks intresse över alla andra människor. Angående andra världskrigen så påstår jag inte att nationalism var enda anledningen, men det spelade ju en stor roll. En stor anledning till Tysklands krigsföring i WW2 var väl att Hitler ville skapa “lebensraum” för det tyska folket och hade nån sorts idé om ett mäktigt Tredje Rike med tyskar som herrefolk, alltså i essens, främja det “tyska folket” på bekostnad av icketyskar. Hela den idén är ju verkligen urnationalistisk. Sedan finns det ju såklart orsaker varför denna extrema form av nationalism uppkom osv. Men jag menar alltså politiskt och ekonomiskt. Du pratar om nationalsim och patriotism, men vilket är världens mest nationalistiska folk idag? Nordkorea är väl en god kandidat, är det ett ideal att sträva efter? Du nämner Kina, som faktiskt inte ens är en nationalstat över huvudet taget i strikt bemärkelse, utan är ett land som består av flertalet etniska grupper (trots vad deras regim ibland försöker ge sken av…). Det är skillnad på nationalism och nationalism. Nationalsim enligt SD har med etnicitet, religion etc att göra, vilket skapar problem då det innebär att man inte kan vara svensk om man inte är blåögd, blond och tror på Bibeln etc. Patriotismen och nationalismen som existerar i exempelvis USA är inte bunden till någon etnicitet eller hudfärg etc, den går inte ut på att det finns en grupp vita människor som utgör de “sanna” amerikanerna. Det är en stor och viktig skillnad när det gäller begreppen nationalsim, även om skillnaden ibland kan tyckas hårfin. Hursom så anser jag att nationalism enligt definitionen att en nation endast ska bry sig om nationens folk och göra vad som är bäst för varje enskild medlem av detta folk i varje situation är förkastligt. Vet inte riktigt vad du menar med ovanifrån-perspektiv, om det är detta du syftar på? Att jag ser hela världen och mänskligheten som en enhet snarare än bara se till sk svenskar. I så fall instämmer jag, jag ser jorden mer från månen, inte bara från en kulle på skånska landsbygden.
Angående Ny Demokrati och SD så menade jag inte att kommentera om de har rätt eller fel i sakpåståenden eller inte. Min poäng var att om invandringsfrågan verkligen varit så enormt stor för det svenska folket som vissa tycks vilja ge sken av så borde dessa partier haft ett större genomslag än de haft. De kan ha haft hur rätt som helst, men oavsett så har det inte varit en prioriteringsfråga för svenska folket som helhet. Många kan ha haft åsikter i ämnet, men uppenbarligen inte så starka åsikter att de röstat på de partier som haft de som främsta fråga. Ibland hör man saker som att “Sossarna och regeringen har kört över den svenska folkviljan!”, det är för mig ett ganska långsökt påstående med tanke på diverse valresultat…
Kina är och är inte en nationalstat, det är sant att det finns många olika folkgrupper inom Kinas gränser. Vissa delar av Kina är mer eller mindre autonoma och officiellt erkänner man flera nationaliteter. Men det är förmodligen inte heller någon hemlighet att det finns en inofficiell strävan mot en nationalstat. Långt över 90% av kineserna tillhör den dominerande etniska gruppen, vilket är mer än andelen etniska svenskar i Sverige. Genom att uppmuntra omflyttning av befolkningen kommer förmodligen Kina att homogeniseras på några generationer. Dessutom är de etniciteter som finns i Kina inte invandrade likt de vi har i Sverige.
Jo, visst är det något man kan diskutera. Det borde diskuteras mer, framförallt av de styrande partierna. Som det är nu så känns det tyvärr som om främlingsfientliga krafter på något sätt kapat hela frågan, vilket jag tycker är lite oturligt. Problemet när man börjar diskutera den alltför mycket är dock att man på nåt sett överdriver frågan. Invandring är trots allt inte den största och viktigaste politiska frågan. Den har aldrig varit det heller. Inte enligt en majoritet av svenska folket iaf, för i så fall hade inte Ny Demokrati åkt ur riksdagen och SD hade väl suttit i riksdagen för länge sedan och legat omkring på 20% av rösterna idag. Vad jag menar är att invandringsdebatten riskerar att få oproportionerligt mycket plats. I dagens värld med finansiella kriser och en ny begynnande världsordning i (framförallt en skiftning av världens maktcentrum mot Östasien) så tycker jag att det ibland känns konstigt att folk lägger all sin energi på diskutera tex burkaförbud på grund av att typ 100 pers i Sverige har det (endast en liten, liten minoritet av Sveriges muslimer, och en ännu mindre del av Sveriges befolkning totalt sett). Detta trots att jag personligen anser att ett begränsat förbud mot burka är rimligt och kanske nyttigt för inblandade parter. Det är dock viktigare tex viktigare för mig att tex debattera gasledningen i Östersjön och hur Sverige och EU ska förhålla sig till det nya Ryssland, något som kommer påverka Sverige betydligt mer än om ett fåtal kvinnor ska få klä sig i burka om de vill. Eller att diskutera privatisering av statliga myndigheter etc.
Problemet för mig är att många tycks tro att det finns nån islamistisk världskomplott att erövra världen, när det endast rör sig om att individer och familjer från fattiga länder och konflikthärdar vill försöka ta sig någonstans där de kan leva ett bättre liv. Av värdlens alla muslimer är det en försvinnande liten del som är islamister och talibaner etc. och där det finns extrema och militära islamister så bekämpas de med med en jävla kraft (vilket jag självklart stödjer). I princip alla av världens främsta militära elitförband och underrättelseorganisationer, enorma resurser, har de senaste åren sats in för att bekämpa dessa världen över. Flera hundra tusen soldater krigar väl i denna stund mot kanske ett 50 000-tal militanta islamister och terrorister i världen. Så hela den här bilden av att “vi i väst” är hotade och att etablissemanget inte gör någonting känns för mig så himla snedvridet. Nu gled jag visst ifrån ämnet lite, blev mer om islam och islamofobi, vilket iof är en viktig del av invandringsdebatten.
Men min tanke kring invandring och flyktingpolitik har väl egentligen att göra med frihet, att man som individ ska ha rätt att flytta mellan länder, och att alla människor har vissa mänskliga rättigheter. Sedan kan dessa ha både positiva och negativa konsekvenser. Jag vill dock leva i en så fri värld som möjligt, och en detta går enligt mig hand i hand med fri rörlighet (vilken självklart i praktiken ändå är väldigt begränsad). Man skulle kunna lagstifta om ökad tv-övervakning, telefonavlyssning och allmänt strikta lagar som begränsar vår integritet och frihet som individer. Detta skulle absolut göra vårat samhälle säkrare ifrån brott och kriminalitet. Detta vill jag dock inte heller, eller någon annan, för det inskränker på den individuella friheten etc. Frihet kommer alltid med ett pris, som man brukar säga. Personligen ser jag på jorden som en helhet, och mänskligheten som helhet, där det hela den moraliska frågan om det är bra med invandring blir ganska ointressant och en ickefråga. Alla är vi mänskliga individer som lever på och delar denna planet. Sedan så kan det rent praktisk finnas en hel del att diskutera hur man bäst löser problem relaterat till invandrings- och flyktingströmmar etc. Sverigedemokraternas nationalistiska och isolationistiska ideal, där dom delar in människor i olika folkgrupper som bör hålla sig till varandra, inom sina länder och inte låta sina kulturer förändras är för mig en stenåldersmentalitet på samma sätt som talibanernas mentalitet- att försöka uppnå någon form av kulturellt status quo som aldrig existerat. Om något, så har nationalism som ideologi, verkligen utmärkt sig genom historien som roten till mycket problem inte minst den mänskliga historiens två största konflikter på vår egen kontinent för inte så länge sedan. Så för mig är nationalsim ett mycket mer reellt hot än tex invandring av ett relativt fåtal islamister eller människor med andra stora kulturella skillnader. Om alla länder endast ser till “sitt eget folk” (hur man än definierar det) och vad som är bäst för detta så kommer den mänskliga utvecklingen i världen att gå väldigt, väldigt trögt. Varför skulle tex Ryssland bry sig om klimatproblematiken? Ryssar skulle få otroligt mycket mer brukbar mark genom uppvärmning av planeten och kunna sälja otroligt mycket fossila bränslen om vi fortsatte förbruka dessa på samma sätt som idag. Vi skulle kanske förbjuda att svenska företag köper tjänster från utländska företag när det finns svenska som tillhandahåller dessa? Som tex många nationalister skulle vilja, helt oförstående om att Sverige är ett exportland och vad det innebär…
Ja, det är iaf lite av essensen i varför jag principiellt är för invandring och flyktingmottagande.
Du skriver bra kommentarer, det är kul med långa kommentarer, men jag måste hitta någon annan kommentars-layout tror jag så att det gör dem rättvisa. Du ger mig många idéer till nya blogginlägg och lite längre “artiklar”. Jag tycker däremot du gör en del felaktiga grundantaganden, jag ska peka på två av dem här.
Det första: Att ha rätt i sak är inte samma sak som att vara bra på politik. SD kan ha rätt i sakfrågor om immigrationspolitiken, men gör kanske ett dåligt jobb politiskt. Jag kan själv göra en massa påståenden som är sanna, jag kan säga att himlen är blå, jorden är rund och att solen är varm. Men att jag råkar ha mina fakta rätt gör inte att någon röstar på mig. Ny Demokrati åkte ur Riksdagen därför att folk inte ansåg att de gjorde bra ifrån sig helt enkelt. Man kan ha världens bästa idéer, lyckas man inte genomföra dem spelar det mindre roll. Politik är ett spel med lobbyister, nätverkande, kohandel och mediala framträdanden.
Det andra: Att se nationalism som enda orsak till världskrigen är en grav historieförenkling. Nationalism och patriotism må vara skällsord i Sverige, men är ändå något som finns i de flesta av världens länder. Du var själv inne på Kina, och jag tror inte jag behöver säga mer. Du har ett typisk ovanifrån-perspektiv på frågan, vilket jag tror är farligt om man fastnar där. Du försöker hitta någon slags gyllene medelväg. Jag tror inte att alla frågor kan lösas med win-win. En lösning kan vara “släng ut alla blattar”, dåligt för dem men bäst för oss svenskar. Jag säger inte att det är så, men det är tänkbart att alla inte alltid är vinnare på en lösning. Jag avslutar här och skriver ett nytt inlägg istället.
En intressant artikelserie! Håller med om att många i “etablissemanget” i många fall lever i en annan värld, än den värld som många andra lever i och det tror jag kan vara problematiskt i vissa fall.
Däremot tycker jag att du kunde redovisa lite tydligare siffror gällande invandrartäthet och SD:s popularitet. Jag har ingen egentlig kunskap om hur det ligger till, men rent generellt har väl Stockholm väldigt mycket invandrare både totalt och per capita, men är väl bra mycket svagare som fäste för SD än Skåne? Liksom Göteborg. Går verkligen SD:s popularitet i Sveriges södra delar ihop med antalet invandrare, alltså finns det verkligen en tydlig korrelation där? Och varifrån kommer tex Jimmie Åkesson? Kommer han ifrån en invandrartät kommun? Jag vet som sagt inte, men det är frågor som kommer upp när jag läser artikeln.
I slutet av artikeln skriver du om flyktingpolitik rent allmänt. Och det finns mycket saker du skriver om som jag har åsikter om, men det kanske jag kan ta en annan gång. Det jag dock vill kommentera är meningen “Ska lösningen i varje väpnad konflikt i världen vara att alla i landet får flytta till Sverige?”. Nu förstår jag ju att du förstår att det inte är så det riktigt är, men det finns många som tror att det verkligen är så. Faktum är att Sverige tar emot många flyktingar, men sanningen är att de flesta flyktingar befinner sig i grannländer till konflikter eller är interna flyktingar. UNHCR:s hemsida har en massa konstant uppdaterad statistik över världens flyktingar. Där kan man även se att Sverige har många flyktingar och kanske ta poäng åt SD, men det ger även en lite mer nyanserad bild. Som att Iran har ca 1 miljon flyktingar, och Somalia liksom Sudan självt har 1,2 miljoner interna flyktingar som lever i flyktingläger etc. Det är alltså trots allt en väldigt liten del av världens flyktingar som tar sig till Sverige. Sedan kan man ju tycka att även det är för mycket, och att andra länder borde ta emot fler än vad dom gör. Men poängen är att de flesta flyktingar och konflikter faktiskt tas om hand om och löses på plats, vilket du antyder inte är fallet.
Tanken med artiklarna är att försöka undvika för mycket av procentsatser hit och dit. Jag redovisar några, vill man sätta sig in i det mer i detalj kan man kontakta Valmyndigheten och Migrationsverket, alla uppgifter är offentliga. Stockholm stad tar emot flest invandrare av alla kommuner, men det är ändå förhållandevis få sett till stadens stora befolkningsantal. Dessutom är staden mycket mer segregerad än många andra tätorter, avstånden mellan de helsvenska och invandrartäta förorterna är stora. Det jag lite vill ifrågasätta är hela poängen med flyktingmottagande, att det är något positivt och bra tas ofta för givet, men frågan är om det verkligen är det sett ur ett helhetsperspektiv.
mycket bra artiklar