Världbäst på hjälpinsatser vs världsbäst på avundsjuka

CNN's medicinske korrespondent Sanjay Gupta (mitten), avbryter arbetet som reporter, rycker in som hjärnkirurg och räddar livet på en tolvårig haitisk flicka.

Medan uniformerade soldater övervakar arbetet med att dela ut mat och förnödenheter på marken skyndar sjukvårdspersonal mellan de olika salarna ombord på sjukhuset USNS Comfort. För det är mer ett sjukhus än ett fartyg. Golvet är täckt av en linoleum-matta medan taket består av ett ljuddämpande innertak i filt, kvadrater som sitter i sådana där stålramar. De kompletteras av lika stora kvadratiska lysrörsarmaturer som sprider ett sterilt vitt ljus längs de breda, raka och långa sjukhuskorridorerna. Längs väggarna löper ledstänger, som jag misstänker ska hjälpa rörelsehindrade patienter att ta sig fram. Inte mindre än 12 fullt utrustade operationssalar finns ombord och plats för 1000 patienter. Det här är arbetsplats för mellan 800 till 900 människor. Det ser egentligen ut som vilket sjukhus som helst. Det enda som avslöjar att det här inte är just det, är att det med jämna mellanrum i korridorerna sitter skåp med texten ”FLYTVÄSTAR” tydligt textat på.

Trött och sliten, men för den här soldaten från 82:a luftburna

Trött och sliten, men för den här soldaten från 82:a luftburna divisionen finns inga alternativ. Flygplan anländer i en strid ström och det är marksoldaternas jobb att se till att hjälpen kommer fram till dem som bäst behöver den.

USNS Comfort ska ankras i Port-Au-Prince’s hamn så fort man kommit fram. Ungefär 300 sjukvårdsplatser kommer man att erbjuda initialt, och då enbart för de allra värst skadade.Team av läkare och sjuksköterskor på land ska avgöra vilka som är i störst behov av avancerad vård, dessa skickas då ut till USNS Comfort. Exakt hur detta ska ske är dock oklart, eftersom det ännu inte finns någon fullt fungerande hamn. Kanske får de redan hårt prövade helikopterpiloterna det svåra och farliga arbetet att agera sjuktransport mellan de raserade husen. Att landa en helikopter bland rasmassor är livsfarligt, eftersom rotorbladen river upp stora mängder skräp som riskerar att skada folk på marken såväl som helikoptern. USNS Comfort är ingen ny syn på Haiti, så sent som förra året var man här och hjälpte tiotusentals människor med olika åkommor under en välgörenhetsresa genom Latinamerika. Ett av de länder som då fick besök var just Haiti.

Förnödenheter med fallskärm

Ett amerikanskt fraktplan som flugit nonstop ifrån North Carolina släpper ned 30 ton förnödenheter med fallskärn över Haiti.

Det är svårt att förneka, t.o.m den i vanliga fall USA-kritiska svenska vänstern är märkligt tysta, hjälpinsatsen hade aldrig fungerat utan USA’s bidrag. Det hade aldrig gått. Antalet döda hade ofattbart nog kunnat flerdubblas på kort tid, alldeles oavsett hur många miljoner kronor vi svenskar samlat ihop i olika välgörenhetsgalor. 3,5 miljoner människor behöver hjälp för sin överlevnad, antingen det är mat, sjukvård eller tak över huvudet. För det är tack vare det manskap, den utrustning och den mytomspunna självsäkerhet och beslutsamhet amerikanerna har som man faktiskt kan göra skillnad. Vi svenskar har inga sjukvårdsskepp med manskap som är vana vid tropiska arbetsmiljöer, vi har inga fullutrustade amfibieförband med läkare som kan ta hand om hundratals patienter, den svenska marinens båtar klarar inte ens av vågorna utanför den balja som är Östersjön. De svenska korvetter som opererar i Adenviken just nu fick fraktas dit på ett större inhyrt fartyg ifrån Norge.

Vårpersonal kustbevakningen

Två haitiska barn får hörselskydd av vårdpersonal från amerikanska kustbevakningen, innan en helikopter hämtar dem för transport till sjukhus.

Det stavas disciplin, det för svenskar okända begrepp som löper som en röd tråd genom allt USA gör på Haiti just nu. Och det retar minst sagt gallfeber på oss. Vi hatar det uttrycket, vi vill och vi kan bäst själva. I bästa fall erkänner vi att det USA gör är bra, men om svenskar hade gjort det då hade det blivit lite lite bättre. Med förfäran läste jag TT’s artikel som kablades ut i svenska tidningar inatt. Det var egentligen inte deras nyhet, de stal den ifrån sina fransk-brittiska kollegor Reuters/AFP. Svenska Dagbladet citerar en haitier som reagerat på att USA landsatt en helikopter utanför presidentpalatset ”Det är en ockupation. Palatset är vår styrka, vårt ansikte, vår stolthet”. Skillnaden mellan den svenska TT-artikeln och originalet är att någon överförtjust journalist plockat bort den amerikanska kommentaren till varför man gjort som man har gjort. Äntligen, har någon tänkt, äntligen kan vi sätta åt de där jänkarna lite. På samma sätt publicerar Dagens Nyheter helt okritiskt ett fördömande av USA’s insater i Haiti, författad av Hugo Chávez, Venezuelas starke man. Venezuela, oljelandet som inte lyft ett finger för att hjälpa sina utsatta latinamerikanska vänner i norr.

Matgåva ifrån folket i USA

Media skriver också upprepade gånger om en tidigare amerikansk ockupation av Haiti, utan att nämna en rad om att detta var under ett brinnande världskrig för hundra år sedan när ett par hundra tyskar upprättat ett mycket orättvist apartheidsystem på Haiti. Det var tyskarna USA ville åt, men det vill vi inte låtsas om i Sverige, vi omfamnade hjärtligt de tyska idealen på den tiden. Bittert och cyniskt kanske, men sådan är svensken när det väl gäller. Vad gör några hundra tusen svarta haitier hit eller dit när man väl får chansen att kasta lite skit på USA?

Relaterat:

AB1 AB2 AB3

DN1 DN2 DN3 DN4 DN5

GP1 GP2

SvD1 SvD2 SvD3 SvD4

SydSv1 SydSv2 SydSv3 SydSv4

About the Author