Climate-gate, ordet som anspelar på Watergate har t.o.m börjat användas i etablerad media i Sverige för att beskriva en påstådd skandal inom IPCC. Klimathotet har enligt skeptikerna fabricerats eller kraftigt överdrivits för att gynna en liten grupp forskares egna intressen (dvs höjda forskningsanslag, högre status och mer inflytande). Ganska skönt egentligen och jag känner mig lockad att hålla med, jag har verkligen tröttnat på kvällspressens ständiga klimat-löp som behandlar det ena missförståndet efter det andra. Är det inte kossor som hotar jorden så är det vatten på flaska. Stressade människor panikhandlar extra mycket KRAV, Fairtrade, Svanen, Nyckelhåls, ”Bra miljöval”, ECO m.fl märkta varor för att köpa sig lite gott samvete.
Ingen verkar riktigt villig att begripa de komplicerade men samtidigt så enkla och vackra samband som beskriver hur vår värld fungerar, hur ekosystemen samexisterar, är beroendegjorda av varandra och går den sköra balansgång som ger förutsättningar för allt liv på jorden. Liv. Detta märkliga ord som ingen riktigt lyckats definiera, vad spelar några grader hit eller dit för roll undrar nog de flesta. Begreppen är för abstrakta för vanliga Svenssons och i en läsekrets som vet väldigt lite om en värld utanför deras favoritkrog, lattemugg eller tvätt-tider blir det för stort och svårt.
Få reflekterar över att det är konsumtionen i sig som belastar miljön, hur eko-vänligt det vi väljer än är när vi shoppar loss. För klimatet finns inga goda och dåliga val, valen är inte likt någon Hollywoodfilm där man kan välja mellan den onda och goda sidan. Sett ur ett miljöperspektiv finns det dåliga val och sedan finns det de som är sämre. Ibland dyker det upp val som är jävligt kassa också, som den där Thailandsresan vi så gärna vill göra, med motiveringen att vi gjort dåliga val tre gånger tidigare i tron att de faktiskt varit bra för miljön. Inte så konstigt då med alla som inte förstod resonemangen kring att köpa vatten på flaska, och att det var dåligt för miljön. Många gick runt och trodde att det var koldioxiden i vattnet som var farlig, man insåg inte att det var konsumtionen som sådan forkarna vände sig emot. Folk köpte då istället vatten utan kolsyra i och jag kunde inte låta bli att skratta.
Kanske gör det då inte så mycket att SJ gör bort sig år efter år, trots att just tåget ofta målas upp som den idylliske klimatfrälsaren. Försenade och inställda avgångar, förvirrad personal som inte vet varför. Jag blir av någon anledning på så gott humör varje gång jag råkar ut för SJ’s förseningar, och det är ganska ofta. Inte för att jag blir försenad utan att någon kan berätta för mig varför, hur mycket eller ens om jag kommer att komma fram, det är naturligtvis väldigt dumt. Utan för att få företag kan göra så många fel samtidigt, ens om de verkligen anstränger sig. Dessutom samtidigt med en Jan Forsberg (VD) i toppen som år efter år delar ut en ordentlig bonus till sig själv, och anser sig vara värd det. Det är Sverige och svensk korruption i ett nötskal.
