Avaritia, det är alltså latin för girigheten, en av de sju berömda dödssynderna. Dess motsats var under medeltiden givmildheten eller generositeten, en av de sju dygderna.
Och nu när lågkonjunktur råder i efterdyningarna av en världsomspännande finanskris uppmärksammar vi lite extra dessa som inte kan låta bli att lägga vantarna på pengar som inte är deras. Svettiga direktörer som bara måste komma över den där extra tusenlappen, hundringen eller femkronan om det är så. Pengar som egentligen är dina och mina.
Häromdagen avslöjades hur en 89-årig kvinna i en uppgörelse med SEB fått 700′000 kronor efter hot om juridisk strid. Banken hade lurat på henne den ena allt dyrare produkten efter den andra, allt för att lägga beslag på de där pengarna hon ändå var för gaggig för att klara av att använda själv. Pengarna kan allt användas bättre av Wallenberg-familjen, som står bakom banken, tycker man. Lyxvillor på Djurgården och slott i Frankrike kostar pengar, det måste ju vi vanliga svenskar förstå? Fallet var så uppenbart brottsligt att SEB undvek rättegång, något just SEB annars gärna utnyttjar. I en långdragen juridisk och kostsam tvist ger de flesta med sig mot en så stark motpart.
Och jag är inte förvånad, är någon förvånad? Omoraliska bonussystem driver anställda att lura på kunder sådant kunden inte behöver. Över den anställde sitter direktörer som trots lågkonjunktur hånfullt och riskfritt höjer sina bonusar ytterligare. Gamla tanter, kommuner och landsting är tacksamma offer. Busslink avslöjades med att lura SL på skattepengar. Och det är så enkelt att genomföra och enkelt att komma undan med. Friserar man fakturorna så höjer man marginalen. Några tusenlappar för en busstur som aldrig ens körs är 100% ren vinst. VD:n Anders Lundström kan räkna med extra bonus för att ha höjt företagets vinstmarginal. Att företaget senare tvingas betala tillbaka spelar honom ingen roll när hans bonus redan är utbetald. Risken för straffrättslig påföljd är i princip obefintlig, trots att han begått ett ganska grovt brott.
Med personlig erfarenhet från finansvärldens osmakliga bonusar vet jag allt för väl hur det ser ut även där. Finansinspektionen står tandlösa och kan inte ingripa när VD:n rånar banken på några ytterligare miljoner till sin bonus. Det är ägarnas sak att sätta stopp för detta resonerar man. Problemet är att normalt är det olika offentliga pensionsfonder, alltså våra pengar, som är ägare till de flesta rösterna i storföretagen. Och pensionsfondernas direktörer är lika goda kålsupare och sätter naturligtvis inte stopp för något man själva gynnas av. Flera svenska banker, som tyvärr inte media uppmärksammat, har trots finanskris och förluster gladeligen fortsatt betala ut bonusar till sina direktörer.
Tidigare i år försökte sittande regering ändra på trenden och mötte inte helt oväntat protester. Man ville helt enkelt tvinga pensionsfonderna att sätta stopp för bonusutbetalningarna. Men tyvärr är det allt för lätt för de stora politiska partierna att ge upp, för många politiker sitter med i styrelserna för olika storbolag. I grund och botten handlar det om inget annat än korruption. Dina och mina pengar stjäls på ett kriminellt sätt av dem som redan är rika. Det är pengar som du betalat i skatt och som skulle gå till skola och sjukvård, pengar du egentligen skulle ha fått den dag du går i pension.
För allting hänger såklart ihop. Ingen har nog undgått den finanskris som gör att svenska staten tvingas låna upp hundratals miljarder för att rädda ekonomin och svenska företag. Detta medan direktörerna på samma företag länsar kassan som de skrupelfria banditer de är. Missförstå mig inte, jag är inte antikapitalist. Man ska kunna tjäna pengar på att starta och driva ett företag privat, det är för mig självklart. Kapitalism är, när den är sund och ett kriminellt agerande får rättsliga konsekvenser, trots sina brister mer än en politisk ideologi. Det är ett mänskligt grundtillstånd att vilja bedriva handel, att kunna tjäna pengar och försörja sig.
Problemet är när lagen inte längre gäller för oansvariga direktörer som sitter på korta mandat. Det är alldeles för lätt att stjäla pengar utan att riskera något. Att företaget går under fem år senare spelar ingen roll, då är man VD på nästa företag. Företaget Skandia t.ex försvann efter chockerande skandaler, kraftiga börsras och slutligen ett så kallat fientligt övertag från sydafrikanska Old Mutual. De statliga pensionsbolagen gav lydigt med sig och sålde av sina andelar tills resterande andelar kunde tvångsinlösas. Idag är det som en gång var Sveriges äldsta börsbolag bara ett uppköpt varumärke i mängen.
Är det inte alltmer uppenbart att Sverige behöver ett systemskifte?
Relaterat:
