”En irrationell, ihållande rädsla för särskilda situationer, objekt, aktiviteter, eller personer” – definitionen för en fobi.
Dagens hetaste debattämne, med hundratals blogginlägg och tusentals kommentarer, har varit Sverigedemokraternas framgångar i de senaste opinionsundersökningarna. Journalistkåren är förfärad, på gatorna intervjuas människor (alla har givetvis ”rätt” åsikt) och den ena självutnämnda experten efter den andra försöker ge sin förklaring till fenomenet. Sverigedemokrater är unga lättlurade män, svaga och dumma människor, i alla fall om man får tro media. Numera är var sjuttonde röstberättigad svensk sverigedemokrat. Vissa antyder att den egentliga siffran kan vara högre, många drar sig för att uttrycka sitt stöd till ett så kontroversiellt parti när någon ringer upp och ställer frågan.
Jan Guillou gjorde ett snabbt inhopp i debatten tidigare i år när han skrev ett antal artiklar för Aftonbladets räkning om Sverigedemokraterna. Det tunga artilleriet tänkte Aftonbladet. Jan Guillou är förmodligen den mest erfarne vänsterjournalist Sverige har. Om det är någon som borde kunna knäcka Sverigedemokraterna så är det Jan Guillou.
Jan Guillou blev förvånad när Sverigedemokraterna tackade ja, han fick åka runt med Jimmie Åkesson, träffa ett femtiotal partimedlemmar, sitta med på olika partimöten och läsa igenom allt partimaterial. Problemet var bara att artiklarna han skrev inte blev tillräckligt negativa, han har sedan dess inte fått publicera några fler artiklar för Aftonbladets räkning. I samband med hans kontakter med Sverigedemokraterna gjorde han uttalanden i radio, sedan dess har det varit tyst.
Ett vanligt sätt att misskreditera någon är att hitta sådant som ser illa ut och låter hemskt i allmänhetens ögon och öron. Det kan vara en polis som i ett hotfullt läge yttrar mindre väl valda ord eller en politiker som i en hetsig debatt uttrycker något hon inte riktigt kunde belägga med fakta. I sin kamp mot Sverigedemokraterna har media självklart letat med ljus och lykta efter opassande uttalanden, en person man fastnat för vid ett flertal tillfällen är sverigedemokraten och kommunfullmäktigeledamoten Samuel Älgemalm. Denne sverigedemokratiske politiker yttrade i en av sina skrivelser följande.
”Över våra huvuden har politikerna, i största möjliga tysthet, beviljat bygganden av osvenska symboler i våra kommuner. Moskéer kommer inom kort att förfula allt fler av våra stadsbilder. Till Sverige pågår en invasion av främmande människor. På sikt hotas det svenska folket att utrotas till följd av rasblandning, lågt barnafödande, ökade aborter och andra inslag som drabbar vårt folk.”
Ett sådant yttrande är för en tidning helt enkelt för bra för att vara sant och det kan vara lockande att snabbt gå till tryck på en sådan kommentar. Sverigedemokraterna bad om ursäkt för uttalandet och tog tillbaka skrivelsen, som publicerats på deras hemsida, så snart man fick vetskap om den. Det media däremot missade att berätta är att Samuel Älgemalm tidigare hette Mohammed Ebrahim Gharachorloo, han kom till Sverige från Iran på 80-talet. Då var han muslim, idag har han lämnat islam bakom sig och är en av dess mest rabiata motståndare. Han betraktar sig numera som kristen. I tidningen Expressen talar han om att stoppa den ”muslimska världens brutala kulturimperialism i väst” och han uttrycker sin beundran för den svenska naturen.
Jag försvarar inte yttrandena, men satta i sitt sammanhang är de möjligen något mer förståeliga. Det är svårt att påstå att någon som är född, uppväxt och som varit muslim mer än halva sitt liv för att sedan ta avstånd ifrån religionen, är fördomsfull. Hade Samuel Älgemalm (Mohammed Ebrahim Gharachorloo) istället varit uppväxt i Jehovas Vittnen eller Livets Ord, hoppat av i vuxen ålder och sedan yttrat sig negativt om den religion han lämnat bakom sig, så hade förmodligen ingen reagerat. Alla hade gett honom rätt, hur hatiska hans kommentarer än hade varit.
Detta har media så småningom också börjat inse, det ser helt enkelt inte bra ut om läsarna upptäcker att den person media utmålar som främlingsfientlig rasist är iransk invandrare. Det gynnar inte den egna sidan av debatten om människor ser att före detta muslimer vänt den egna religionen ryggen och nu vill sätta stopp för den.
Bilden: Samuel Älgemalm, Sverigdemokratisk kommunfullmäktigeledamot.
Klara: Om man som ex-muslim vill ta avstånd från sin tidigare religion och har samma namn som dess grundare är det väl naturligt att vilja byta av den anledningen?
Robsten: Problemet är att islam inte är en privatreligiös rörelse utan mer av en livsstil med såväl politiska som religiösa ambitioner. Att plocka ut ”det goda” ur islam och förkasta resten är som att göra detsamma ur nazismen. I den mån det lyckas kommer muslimen inte längre att ses som muslim av islamiska auktoriteter, utan i bästa fall som hycklare och i värsta fall som avfälling. En sådan ska i islamsk lag avrättas.
Som om inte det vore nog så räcker det med att ha en muslimsk identitet för att föra över den till sina barn. De i sin tur kanske inte har samma tacksamma förhållningssätt till det samhälle som i många fall har räddat föräldrarna från förtryck och tortyr, utan istället söker förstärka sin muslimska identitet och sin distans till det icke-muslimska samhälle de bor i.
och ett förbannat bra uttryck ”Sverigedemokratofobin”.
Det man ändå måste göra är att skilja på politisk islam och privatreligionen, det kanske Älgemalm ändå missat en aning. Annars en bra artikel.
De undertecknades med Samuel Älgemalm, som han numera heter. Så vitt jag förstått har han bytt namn och tar aktivt avstånd ifrån islam av fri vilja. Han anmäldes tidigare i år för hets mot folkgrupp efter att ha uttryckt att islam är det största hotet mot Sverige. Sådana yttranden och ett öppet engagemang i Sverigedemokraterna brukar inte underlätta om man söker jobb, snarare tvärtom. Förövrigt ska han vara statligt anställd som ”arkeologisk inventerare”, enligt egen uppgift.
Undertecknade Mohammed Ebrahim Gharachorloo sina anti-muslimska åsikter med sitt ursprungliga namn eller var de
skrivna av Samuel Älgemalm? Varför har han bytt namn? För att få jobb? För att överhuvudtaget få komma till tals? Eller är det ett tecken på frivillig anpassning till den nuvarande miljön?
Bra skrivet. Jag håller med dig. Det är skönt att veta att det finns människor som vågar gå emot strömmen och ta till sig sakliga argument.
Sverige behöver fler av Samuels sort, men också fler tydligt sekulariserade muslimer som vågar stå upp emot de etablerade partiernas dimridåer och islamistdräggen som åtminstone ändå aldrig kommer tillåtas få våldta den svenska demokratin!
Lyssna på det här ni! GOD MORGON VÄRLDEN i P1, 8/11 del 2: Brittiske muslimen Maajid Nawas, tidigare radikal islamist, varnar för islamiseringen av hela Europa, särskilt just nu ligger Spanien och Grekland risigt till…
KLICKA PÅ LÄNKEN SÅ ÖPPNAS LJUDFILEN – http://www.sr.se/topsy/ljudfil/2042650.mp3
Underteckna petition MOT SHARIA till Sveriges Riksdag – http://www.petitiononline.com/swsharia/petition.html
OCH tänk på att…
*Själviskhet är inte att leva som man själv vill, utan att tvinga annan att leva som man själv vill*
__________________