polis polis…

romarioJag har tidigare kritiserat polisens förmåga att lösa brott, och det är ju egentligen inte enskilda polisers fel att det ser ut som det gör. Det är organisationen, hela vägen ifrån regeringen som haltar. Ytterst är det stats och justitieministrarna som är ansvariga, Fredrik Reinfeldt och Beatrice Ask. Det räcker inte med tio eller tjugotusen nya poliser på gatorna, om dessa poliser inte har befogenheter eller den utrustning som krävs för att ingripa. Det räcker heller inte med nya poliser om de brottslingar de tar fast släpps ut på gatan igen.

I ett sunt progressivt samhälle är målsättningen alltid förbättring. Ett samhälle som inte utvecklas är ett samhälle som bryts ned och förfaller. För hundra år sedan dog människor i infektionssjukdomar vi idag kan bota med en tiodagars pencillinkur, varför? Strävan efter utveckling och förbättring. När det gäller brottslighet måste målsättningen ALLTID vara nolltolerans. Alltid. Syftet med lagar är att de ska skilja på beteenden vi anser vara acceptabla och beteenden vi anser vara förkastliga. Om inga försök att efterleva lagarna görs, ja, då har vi snart inget samhälle kvar att stifta lagar för. Att nå ett samhälle utan brott, är det möjligt? Förmodligen inte, förmodligen är det lika omöjligt att övervinna alla sjukdomar, men vårt mål och vår strävan måste vara att försöka.

Under minnesstunden för Ahmed Ibrahim Ali, ”Romario”, i Husby häromdagen var det ett större invandrargäng som angrep polisen med luftvapen och raketer. Mordet på ”Romario” är förövrigt ett brott som ännu ej klarats upp. Självklart är det helt oacceptabelt att ingen ingriper, att ingen förstärkning skickas när en polis blir beskjuten och tvingas dra sitt tjänstevapen. Istället kritiseras polisen dagen efter i media för att ha provocerat fram händelsen. Och det här mina kära läsare är, om något är det, sann rasism. Invånarna i Husby, Hovsjö eller Rosengård måste ha rätt till samma skydd från brottslingar som invånare i alla andra stadsdelar. Brottslighet där måste behandlas likadant som brottslighet alltid bör behandlas oavsett var det dyker upp, med nolltolerans. Det är bara ingen gång som är ingen gång och en gång är alltid minst en gång för mycket. Har femtio ungdomar kastat sten, så måste målsättningen vara att femtio ungdomar grips och lagförs för det. Inte fyrtionio, inte fem, inte ingen alls.

När det blir bråk kan man inte bara packa in sig i polisbilen, av rädsla för att bli kallade rasister i media om man ingriper. Man kan bara inte lämna invånarna åt sitt öde. Det är att uppmuntra anarki. Det är därför polis och räddningstjänst ofta är hatade i förorten, de gör allt för ofta ingenting, de tittar åt andra hållet och ingriper inte. Här måste man sätta ned foten och säga ifrån. Man måste vara tydlig med varför ingriper. Att det inte är för att någon är invandrare, utan för att denne har ett kriminellt beteende. Alla på plats visste att Romarios mördare fortfarande går fri.

Tyvärr verkar lagstiftare många gånger tro att det går att blunda bort problemen. Man tror att människor finner sig i att rättsväsendet gång på gång misslyckas. Att folk alltid snällt kommer att stå med mössan i hand och fogligt rätta sig i ledet. Man inser helt enkelt inte att människor så småningom börjar hitta egna vägar att skipa rättvisa på. Man organiserar sig, man beväpnar sig och man skapar gäng och sin egen rättvisa. Plötsligt är polisen inte längre välkommen, man vill lösa sina egna problem, efter egen modell. Och jag kan mycket väl förstå inställningen.

På bilden: Minnesstund för Ahmed Ibrahim Ali eller ”Romario”. Personerna på bilden har alltså inget med våld mot polisen att göra.

Relaterat:

AB

DN1 DN2 Dn3 DN4 DN5

Expressen1 Expressen2

GT

SvD

About the Author