Få rättsfall har så livligt debatterats och upprört normännen som det som utspelat sig de senaste månaderna i Afrika, närmare bestämt i Kongo. De två norska medborgarna Joshua French och Tjostolv Moland, även kända under sina alias John Hunt och Mike Callan, greps och åtalades senare för mord och även spionage för Norges räkning. I den rättegång som följde dömdes inte bara de två norrmännen, utan även den norska staten.
Och det är väl egentligen inte skuldfrågan i mordet i sig som får känslorna i gungning, utan hur rättegången hanteras och de bilder som kablas ut. Bilder på två undernärda, smutsiga vita unga män, omgivna av svarta kongoleser i alla åldrar har kablats ut över världen. Med västerländska mått mätt ger det inget intryck av professionalism. Det leder tankarna till något förvildat infödingfolk i djungeln. Eller vad sägs om att åklagaren tycker att det faktum att norrmännen hade en bil utrustad med GPS tyder på att de är spioner? Åklagaren yrkade dessutom på ett skadestånd på 500 miljarder dollar från det norska folket, flera gånger den svenska statsskulden.
Rättegången inleddes den 14 augusti 2009, klockan nio skulle den ha börjat. Två timmar senare har den ännu inte börjat, strax efter elva anländer de två åtalade norrmännen. Innan rättegången får de promenera under burop längs stadens gator medan föremål kastas mot dem av folkmassorna runtomkring. Försvarsadvokatens bil blir utsatt för stenkastning medan han anländer till domstolen. Strax innan halv tolv anländer så domaren och rättegången kan börja, åtalspunkterna läses upp. Det finns ingen tolk på plats så de åtalade vet inte vad de åtalas för. Rättssalen är full, folk står längs väggarna medan försvarsadvokaten talar. Den mördade, Abedi Kasongo’s änka är på plats och ytterligare ett vittne som ömsom utpekats som Kasongo’s bror och ömsom som hans far. Änkan har söner med den mördade, ingen verkar veta hur många dock eftersom flera olika siffror angetts.
Dessa brister tillsammans med en lång rad andra i undersökningen påpekas av försvaret, som själv nu hotas med åtal eftersom han inte anses respektera kongolesisk rätt. Detta efter att han påpekat att man brutit mot internationell rätt i hanteringen av de två norrmännen. Åklagarsidan kräver några dagar på sig för att formulera ett svar på anklagelserna. Domstolen beslutar att återuppta rättegången fyra dagar senare och de åtalade förs iväg igen. Till journalisterna uppger Moland att han inte förstått mycket av vad som sagts under rättegången. De enda två ord han lyckats urskilja var hans namn och ordet terrorist. Folkmassan uppför sig hotfullt mot de vita journalister som finns på plats, och journalisterna tvingas tillslut iväg av polis.
Relaterade artiklar:
Ja visst – ta kort på dig själv när du leende torkar blod ur bilen efter den du mördat, och försök komma undan i en rättegång i Sverige eller Norge?
Japp, och deras kultur är tydligen något som vi här ska finna ”berikande”. På något sätt ska dessa efterblivna kulturer kunna förbättra vår. Jag har svårt att se hur det skulle ske, på samma sätt som jag har svårt att se hur en 7-åring ska kunna lära Stephen Hawking matematik.
Personligen föredrar jag segregering så vi kan undvika att försämra vår kultur…kanske något de två norrmännen borde funderat på. De valde att ta risken, att jämföra med en svensk tjej som åker svarttaxi. Visst är det förjävligt att det händer, men lite eget ansvar får man faktiskt ta.
Ja det är ovanligt att vita får uppleva hur det är att dömas för sin hudfärg, den vardag som invandrare i våra länder lever med ständigt.
Nu är det fullt möjligt att Joshua och Tjostolv faktiskt är skyldiga, med tanke på deras bakgrund och märkliga förklaringar.