Året är 1930 och Sverige befinner sig i djup lågkonjunktur. Pappersindustrin har svårt att få in beställningar och vid Marmaverken i Hälsingland hotar arbetsgivaren att sänka lönerna. Strejkstämningar sprider sig och på den ena fabriken efter den andra börjar arbetare gå ut i sympatistrejk. Våren 1931 har turen kommit till Ådalen i Ångermanland. Under våren smälter även isen i Östersjön och det är bråttom att få iväg de få beställningar som kommit in. För att lösa situationen bestämmer sig VD Gerhard Versteegh vid Graningekoncernens fabriker i Ådalen för att anställa strejkbrytare, individer som inte engagerat sig politiskt och säsongsarbetande studenter.
Beslutet väcker irritation bland de strejkande vars politiska aktion undergrävs. En mobb av arga strejkande arbetare beger sig till pappersfabriken i Sandviken. Väl på plats misshandlas flera av strejkbrytarna som är sysselsatta med att lasta ett fartyg. Några av dem kidnappas, bakbinds och tvingas blodiga gå framför de strejkandes demonstrationståg. Polisen kan inte ingripa och man har inte laglig rätt att kalla in förstärkningar från andra delar av landet. Istället beordras militär från Sollefteå, 60 man infanteri beväpnade med kulsprutegevär.
Oroligheterna tilltar och den 14:e maj hålls ett protestmöte mot strejkbrytarna med efterföljande protestmarsch. Strejkande, upprörda arbetare marscherar mot Lunde där militären inkvarterats för att skydda strejkbrytarna från ytterligare misshandel. Det råder delade meningar om vad som sedan hände. Vissa källor påstår att demonstranterna stormade militärens positioner och kastade stenar mot dem. Andra hävdar att militären började skjuta först. Fem demonstranter dödades , de flesta av rikoschetterande kulor. Militären hade inte order om att skjuta direkt mot demonstranterna, men i det kaos som rådde verkar detta ha spelat mindre roll.
Snart 80 år efter dessa händelser råder fortfarande rädsla för all form av samarbete mellan polis och militär. Så fort någon nämner samarbete dem emellan ropas det ÅDALEN. Extra tydligt blev det under det uppmärksammade värdedepårånet i onsdags när polisen tittade på och spärrade av gatorna så att rånarna kunde arbeta ostört. Polisens två obevakade helikoptrar som dessutom parkerats intill varandra slogs ut av en väska någon skrivit BOMB på. Självklart falsk. Polisens helikoptrar har utsatts för allvarliga sabotage tidigare, ändå har man inte gjort något förrän nu. Nu gömmer man helikoptrarna på hemligt ställe.
För inte nog med att militären följde helikoptern på radar, från det att den stals. Man dirigerade dessutom två JAS-plan från Östersjön mot gamla Tullinge flygflottilj i Botkyrka, ett stenkast från där rånet ägde rum. På Berga militärbas, där man kan förmoda att polisens två helikoptrar numera gömts undan, finns Svea helikopterskvadron. Allt som behövs enligt lagen är att Rikspolisstyrelsen ger klartecken, ber om hjälp. Hjälp med att spåra rånarna. Luftrummet över Stockholm är minutiöst ständigt övervakat av svensk militär, det betalar vi skattemiljarder årligen för att ha. Men polisen bad aldrig om hjälp, man lät rånarna komma undan. Polisen bryr sig inte, man avvaktar, säger att rånarna kom undan. Man visar bara upp några tuffa poliser med kevlar-hjälm och k-pist på platsen för rånet några timmar efter att rånarna stuckit, så slipper man göra något. Polisledningen är inkompetent och saknar förmåga att inse vilka konsekvenser det får för svensk ekonomi.
Rånarnas helikopter däremot tog god tid på sig och enligt vittnesuppgifter kostade man på sig en sight seeing efter rånet. Polisen gjorde ändå ingenting för att stoppa dem och om man ändå flyger helikopter, varför inte njuta lite av utsikten? Personligen hade jag inte haft något emot att sätta in JAS-plan. Ett JAS-plan är beväpnat med en 27 mm Mauser kanon med en räckvidd på över 2,5 km. Man hade kunnat passa på när helikoptern flög över vattnet mot Ekerö, dragit iväg en salva mot helikoptern och sedan hade man besparat oss en väldig massa arbete. Bärgning av helikoptern och identifiering av rånarna, eller det som är kvar av dem efter att deras kroppar förvandlats till basketkorgar. Möjligheten fanns, varför inte ta den?
Vad kul, min första kommentar! Det tog bara ett tag innan jag såg det här med att man ska godkänna dem…
Jag tänker inte argumentera faktan, jag har förmodligen fullkomligt fel. Och nu när jag kontrollerar, ja visst, Svea helikopterskvadron avvecklades för något år sedan. Fel av mig!
Vad jag vet är t.ex Bromma-radarn militär, den går på lägre frekvens för att ha större räckvidd. Men, det var inte sakfrågan jag ville belysa riktigt.
Poängen var att rädslan för samarbete mellan polis och militär skadar samhället i stort. Att man inte kan vara rädd för att kalla in militära resurser när de polisiära inte räcker till. Det måste vara av yttersta vikt att skydda samhället och den demokratiska ordning som råder.
Allt detta förutsatt att det är vad polisledningen faktiskt vill. Jag har mina tvivel på den punkten.
Några korrektioner:
- Flygplanen skulle inte mot den gamla nerlagda flottiljen utan Tullinge användes endast som geografisk referens för varifrån spaning mot helikoptern skulle ske.
- Berga har ingen militär helikopterverksamhet sedan 4 år då den socialdemokratiska regeringen beslutade att stänga marinbasen där. Bommat och stängt.
- Minutiöst övervakat luftrum vet jag inte om jag håller med om. Man kan ju hoppas i alla fall.
- Lämpligare än att skjuta ner helikoptern hade nog varit att följa dess rörelser, samla bevismaterial och ge polisen möjlighet att agera på marken.